Idag var första gången som jag verkligen undervisade med Andens vägledning helt och fullt.

Under förmiddagen markerade vi Mormons böcker för grenens utställning på biblioteket (men kan ta en gratis bok på utställningen, och på samma sätt som vi rekommenderar mäniskor som vi träffar att börja läsa inledningen, 3 Nephi 11 och Moroni 10:3-5 så markerade vi dessa ställen i gratisböckerna till utställningen). Sedan fick vi middag hos syster Seitsojoki, syster Komulainen (mamman) var också där.

Sedan hade vi vår undervisning, hemma hos Eero Määttä. Min sista med honom. Jag berättade om hur Bibeln och Mormons Bok är lika viktiga, och hur de båda innehåller Guds ord till oss, givet genom profeter, kände jag den Helige Anden starkare än någonsin. Jag är övertygad om att han också kände det. Jag behövde inte söka efter några ord utan allt som jag sade bara flödade till mig, jag behövde inte tänka eller leta efter ett enda ord. Vi kom in lite väl djupt där en sväng när vi pratade om tempel och eviga familjer (som var den liktion vi egentligen hade förberett), vi kom in lite på spåret om katter och kattungar¹Nej, det är inte meningen att alla skall fatta den här… =)… men sedan tog vi samtalet tillbaka till de grundlägande: jag berättade för honom vilka känslor jag får när jag läser Bibeln och Mormons Bok, att att det är genom de här känslorna som jag vet att dessa är av Gud. För att förklara vad jag känner läste jag från Galaterbrevet 5:22-23:

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.

Det här är vad jag känner, jag påverkas av den Helige Anden och mitt hjärta förändras när jag sätter mig och tar in orden i skrifterna. Vi vittnade för Eero att det är precis så här han kan veta själv att skrifterna är sanna, och att det budskap vi kommit till honom med är från Gud. Allt han behöver göra är att läsa, be och fråga Gud, sedan känna hur det känns… för de allra flesta jag känner upplever bönesvar genom sina känslor snarare än hörbara ord eller manifestationer. När jag vittnade för honom att han själv kan veta, lika säkert som han vet något annat i sitt liv, kändes till och med min röst annorlunda, det var ett mäktigt tillfälle.

Ett tag under lektionen kände jag ”spännande, undrar vad som kommer härnäst” för så är det när man blir vägledd an Anden i en undervisning, och inte sällan lär man sig själv något nytt också. Äldste Eyring tror jag det var som sade att ”Jag vet när anden är närvarande i min undervisning, för då lär JAG mig saker”.