En ganska bra dag allt som allt. I morse var vi 2 timmar hos syster Korhonen, sedan åt vi lunch med syster Riihonen. Vi gav vårt andliga budskap från L&F 4 och sedan hade vi en kort djupdykning i ämnet evig utveckling. Vi nämnde att Gud, vår himmelske fader, han utvecklas inte längre utan är fullkomlig, ”färdig” om man skall uttrycka sig så, men att han utvecklas ständigt och för evigt genom att vi människor, hans barn, gör det. Vi tipsade henne om några andra ställen att studera om det (L&F 93, 132, Abr 3 samt första delen av bokserien ”Frälsningens lära” av Joseph Fielding Smith).

Efter det knackade vi dörr i Kokkonen’s område. Det kändes ovanligt bra att knacka dörr idag, jag kände mig glad och pratade mera och annorlunda med folket. Jag lyckades flera gånger få dem att hejda sig då de var på väg att stänga igen sina dörrar. Kanske var det för att jag fick en liten boost då det gick bra när assistenterna var här häromdagen, jag kände mig lite styrkt efter det. Det känns som att jag har fått lite större tro på dörrknackandet, att det är möjligt att faktiskt komma in oftare och att undervisa en familj.

På kvällen gick vi hem till familjen Kokkonen. De hade andra gäster där, ett par från gatan bredvid. De var delvis där för att se på Aris konstruktion på tomten (han bygger ett förråd). Vi pratade en bra stund med dem, och Gloria hade gjort mat. Efter maten hade vi vårt budskap om bön, och gästerna var också med på det. Efter budskapet frågade jag kvinnan i paret – Sirkka – om vi kunde komma förbi dem någon dag och berätta mera om varför vi valt att gå ut som missionärer i två år, och vad det i våra ögon är som skiljer den här kyrkan från andra kyrkor.

De kom på en rad ursäkter till varför det inte passade, varför de ville stanna i den ”vanliga” kyrkan (ingen har ju bett dem byta kyrka… än hehe), hur det inte spelar någon roll i deras ögon vilken kyrkan man går till, och till och med hur konstigt de tycker det låter med Joseph Smiths berättelse att Gud skulle ha visat sig för en ung pojke i USA (ja, det är ju en stötesten för många, dels att det hände i USA och dels att Gud fortfarande skulle uppenbara sig för människor så många hundra år efter att vi fått Bibeln… som att den skulle ersätta Guds levande kontakt med människor…). Jag bara log och nickade medan vi tog på oss kläderna. Jag tänkte för mig själv att ”jaja, jag försökte i alla fall berätta mera för dem, vill de inte ha något av det så skall jag inte tränga mig på” men sedan kom hon ändå fram till oss precis innan vi skulle gå, och sade att det ändå vore trevligt om vi ville komma förbi och hälsa på framöver. Vi fick adressen… jag var förvirrad, och min kamrat som talar flytande finska också. This did not make any sense at all =) Efter alla ursäkter så ändrar de sig?! Ja ja, bara kul om vi får komma dit någon dag, vi försöker väl framöver.