I kyrkan idag pratade vi lite om de förföljelser som kyrkans första medlemmar fick utstå, på Joseph Smiths tid. De drevs från sina ham och landområden upprepade gånger, de plundrades och fick utstå våld och övergrepp, till följd av förtal och hat. Jag kom att tänka på att det alltid varit så att medlemmarna i Kristi kyrka fått utstå förföljelse i någon mån. Vi är betydligt mera skonade idag, men det är fortfarande så att många har en negativ bild av kyrkan och dess medlemmar, ser ner på så att säga.

Det måste kanske vara så, det var ju vad Lehi såg i sin dröm om livets träd – människorna i den stora byggnaden hånade och pekade finger åt dem som gick den smala stigen och smakade på trädets frukt (se 1 Ne 8 och 11). Förföljelse gör oss ödmjuka, eller kräver av oss att vara det.

Efter kyrkan gjorde vi ett kort besök hos Kari, sedan ett längre besök hos syster Seitsojoki. Vi hade ett budskap om Joseph Smiths första syn.

Medan vi var i stan och kontaktade stötte vi på Anthony, mannen från Nigeria vars finska hustru inte tillät honom att träffa oss. Han blev förvånad då han fick reda på att våra modersmål inte var engelska utan svenska. Han blev än mer förvånad när jag berättade om min församling där hemma, och att vi hade en medlem från Nigeria där. Anthony hade nämligen varit över och haft projekt ihop med universitetet där hemma flera gånger.