Vi kom tillbaka hem till jakobstad, nätt och jämt! Det var ett av de moderna tågen, med automatisk dörrstängning. Jag tog precis ut vår Mormons bok-låda (hade fått med oss påfyllning av lagret) som vi hade haft i förvaringsskåp precis intill dörren, då dörren plötsligt stängdes! Äldste Pheps var redan på utsidan, och där inne stod jag kvar. Det fanns två knappar intill dörren, och jag testade att trycka på båda men inget hände, och några sekunder senare började tåget rulla. I ren frustration bankade jag på dörren (som att det skulle hjälpa…). Några andra passagerare som just stigit av såg mina underhållande försök att komma av tåget, och lyckades visst vinka till sig förarens uppmärksamhet för han saktade in igen och släppte av mig. Vilken pärs!

På eftermiddagen besökte vi en kvinna vi stött på några dagar tidigare, Gunvor. Min kamrat tyckte namnet var väldigt roligt (tänk engelska Gun-vor). Vi trodde hon mest ville småprata. Vi satt i trädgården, bekantade oss lite, och så sade hon ”så vad är det för budskap ni har?” Jag berättade om Joseph Smiths första syn, vad han lärde sig där om vem och vad Gud är, jag berättade om Mormons bok, visade henne lite i den, och förklarade hur hon själv kunde få reda på om den var sann (bön och den Helige Andens vittnesbörd). Allt på svenska, precis som alla andra undervisningar vi har i den här stan… stackars min kamrat, måste vara så tråkigt.

Hon hade en stor fråga, vad skiljer er kyrka från andra kyrkor? Jag berättade om det stora avfallet/frånfallet från sanningen, och om löftet i bibeln att allting skulle återställas innan Kristi andra ankomst. Jag berättade om hur myndigheten att tala för Gud (att kyrkan leds genom inspiration/en profet) försvunnit från den tidiga Kristna kyrkan, långt innan Rom införde ”kristendom” (dvs. sin version av kristendom) som statsreligion (katolska kyrkan). Jag berättade om hur upplysningstiden återställde många principer från den ursprungliga kristna läran, den sanning som Jesus lärde, men att en viktig komponent saknades – uppenbarelse. Den tidiga Kristna kyrkan leddes genom uppenbarelse, först av Herren själv och senare av apostlarna som fick besök och uppenbarelser av Herren. Den biten återställdes inte till jorden förrän Josep Smith fick besök av Fadern och Sonen, och de kallade honom som profet med uppdrag att just återställa Jesu Kristi ursprungliga Kyrka till jorden.

Som ofta ville jag också poängtera att det inte betyder att vi tror att medlemmarna i den här – i Jesu Kristi kyrka – är bättre människor än de kristna som finns i andra kyrkor, alla människor syndar trots en uppriktig strävan att följa Jesus och leva rättfärdigt. Anledningen till att vi missionerar bland andra Kristna är inte så mycket att vi vill göra dem ”rättfärdigare” eller ”rätta till deras väg” utan snarare att erbjuda dem hela Kristi evangelium. I Herrens kyrka finns sanningar uppenbarade som inte står att finna i dagens bibel. Dessutom finns myndigheten att utföra förrättningar i Hans namn (det vi kallar för prästadömet), det gör att vi genom den här kyrkan kan ingå förbund med Gud (dopet, ta på oss prästadömet, ta på oss tempelförbunden och ingå evigt äktenskapsförbund). Gud är större än bibeln, och det vill vi upplysa våra kristna bröder och systrar om, sedan får var och en själv välja. Ofta är man bekväm med det man är van vid, allt för bekväm…

Hon fick en bok, och lovade att undersöka de kapitel vi markerat tills vi kommer nästa gång. Vi fick dessutom lite fika innan vi gick vidare.

Det är riktigt spännande att vara två helt nya missionärer i området, vi vet inte var en enda medlem bor. Idag till exempel då knackade vi på hos Leif Back’s mamma (Leif var den som körde oss från stationen). Vi hade ingen aning om att hon bodde där. Vi hade för övrigt inte sett henne i kyrkan heller, så när hon öppnade visste vi inte att hon var medlem ens, men det berättade hon. Hon bjöd in oss och berättade en massa saker om sina barn, ett av dem bodde till exempel i sydamerika med sin familj. Hon berättade också att det var bra att äta E-vitamin för att slippa cancer =)

Mitt emot henne bodde en äldre kvinna som vi hade en kort diskussion med utanför dörren. Hon hade varit missionär för baptistkyrkan i Sverige i sin ungdom.

Jag och min kamrat fastar för Kim och Ann-Marie (det paret som Byggmästars hade hembjudna våran allra första kväll här i Jakobstad, våffelkvällen).