Idag åkte vi tåg ner till Helsingfors. Det var härligt att träffa alla vänner i missionen igen, och det var underbart att undervisas av Äldste Nelson, en av apostlarna. Han talade till oss om besegling, och hur det är hela syftet med jorden. Om inte alla beseglas då skulle jorden gå till spillo, ha varit i onödan. Syftet är att familjer skall beseglas (bindas) samman för evigt. Det är ju verkligen en av de finaste delarna i det vi undervisar om – att familjer kan bestå bortom döden, att Gud till och med avsett att familjeenheten skall bestå i evigheten.

Efter hans tal skakade han hand med var och en av oss och bytte några ord. Jag nämnde för honom att vi träffades på en brasafton i Göteborgs Stav då han inspirerat mig att gå på korttidsmission¹Unga män och kvinnor kan ibland erbjudas möjligheten att gå på en kortare mission i sitt hemland som en liten förberedelse inför en riktig mission, och om det uppstår plötsliga vakanser om någon missionär blir sjuk eller av andra anledningar behöver åka hem, så kan en missionär bli utan kamrat, då kan ett bra sätt vara att fylla den platsen med någon som närmar sig åldern för att gå ut på mission men som inte riktigt är där ännu. Han svarade ”juni år 2000”. Bra minne! Apostlarna besöker ju väldigt många stavar och länder hela tiden. Jag minns från vårt första möte hur jag tyckte att hans ögon var väldigt speciella, det var som att de lyste av vänlighet och samtidigt kändes de genomträngande, som att han kunde se in i min själ nästan.

Det var också kul att träffa de tre andra svenskarna som kommit hit – Äldste Åkebrandt, Hägglund och Fågelberg. Jag fick ge några tips på hur jag lärt mig språket. En av de stora grejerna för mig var när jag skaffade mig en svensk-finsk ordlista (i MTC får man ju bara engelsk-finsk). Det gjorde att min inlärning av glosor förbättrades avsevärt. Jag förstår ju alla engelska ord, men det blev ändå skillnad när jag började plugga från svenska.

En sak jag hörde ikväll var om L&F 18:15, där det står

Och om det vore så att ni arbetade alla era dagar med att ropa omvändelse till detta folk, och endast förde en enda själ till mig, hur stor skall då inte er glädje vara tillsammans med honom i min Faders rike!

Någon väckte tanken att även om den enda själen är din hustru, eller någon eller flera av dina barn, hur stor blir inte glädjen… Det är lätt att ta för givet att ens barn kommer att följa i ens fotspår, men det är ju inte alls så säkert. Det är ju deras val, när de kommer i åldern att välja sin tro där i tonårssvängen…