Är försoningen en verklighet för dig?

Jag är fortfarande sjuk, men vi arbetade flitigt i 5 timmar i alla fall. Jag tappade nästan rösten, och det gjorde väldigt ont att prata, men det var en lyckad kväll. Ingen undervisning, men flera bra möten, och en bok utlämnad där vi skall komma tillbaka framöver. På kvällen gick vi in tidigt eftersom jag mådde lite dåligt.

Äldste Phelps berättade om ett tidigare jobbigt kamratskap som han haft, och hur han skrev riktigt mycket i sin dagbok under den tiden, han behövde det för att skriva av sig alla känslor. Han berättade också om en flicka där hemma som skrev till honom och skickade bilder. Arbetsmässigt var det kanske inte någon jätteeffektiv dag, men en värdefull dag för vår relation.

Äldste Phelps berättade också för mig om sin tid i MTC. Han hade också haft broder Mietinen som lärare, och tydligen hade Phelps och någon mer lattjat ganska mycket i MTC. Mietinen hade skrivit ett allvarligt brev till dem båda. Phelps läste lite från sitt brev där Mietinen tog upp saker som att han tyckte de skulle ta en allvarlig funderare över

”Vem är du i Herrens ögon? Inte i dina kamraters, eller lärares, eller ens dina egna ögon, utan vem är du i Herrens ögon? Ta så mycket tid det krävs att fundera över det, tills du kommer fram till svaret.”

”Tror du på evangeliet, på Kristi försoning? Är det en verklighet för dig? Låter du den vara verksam i ditt liv?”

Jag funderade en stund över mina svar om jag fått de frågorna.