På morgonen följde vi med broder Lehtinen på hemlärarbesök. Det blev den inte helt ovanliga varianten ”Jag har inget andligt budskap förberett, men ni missionärer kanske kan ta hand om den biten”. Det gick dock bra, vi pratade lite om välsignelser. I slutet läste jag att vår lydnad till Herrens bud i själva verket beror på vår förståelse för evangeliet, och på vår kärlek till frälsaren, joh 14:15

”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.”

Han opponerade sig dock här, och sade att ”det är så lätt att vara missionär och vara andlig när man inte behöver bry sig om någonting vardagligt i världen”, och han sade att ”det är väldigt annorlunda att vara en ’vanlig medlem’ mot att vara missionär”. Jag läste skriftstället from Äldste Jensen gav oss igår, med löftet till alla som vill omvända sig, och vittnade för honom att löftet är till alla.

Jag var väldigt trött sedan på det sista besöket, kunde knappt hålla ögonen öppna då jag inte talade själv eller tilltalades. Det blev ju väldigt dåligt med sömn sista natten.

Resten av dagen hände det inte så mycket spännande. Vi knackade dörr, träffade en man som sade att han inte var så intresserad av själva budskapet, men intresserad av hur vi närmade oss människor, hur vi lade fram vår kontakt. På kvällen träffade vi en man på gatan som hade ganska så invecklade teorier om Gud. Varför måste människor göra det så svårt för sig? Är det för att det känns tryggare att ha en Gud som är på avstånd och som är för komplicerad för att verkligen förstå sig på?

Idag har jag förresten varit medlem i kyrkan i 5 år!