Idag hade vi underbart väder. Vi ville verkligen nå målet om 70 arbetstimmar den här veckan, så vi var ute redan halv åtta och kontaktade. Vi tvingades ju stanna inne nästan hela måndagen pga. min onda fot, därav låg vi ju lite efter. Morgontimmarna gav inte många kontakter, men några. Vi var ute i alla fall. Vi pratade lite med några gubbar som städade upp på gatorna efter helgens festande.

På prästadömsmötet i kyrkan talade vi om hemlärarverksamheten¹Ett program i kyrkan där vi ansvarar för några andra familjers andliga och timliga välfärd. I uppdraget ingår att besöka dem i deras hem, helst varje månad, och hålla kontakten och hålla sig informerad om det finns speciella behov som man kan hjälpa till med.. Jag tog upp versen i Moroni 6:4 som grund och anledning till hemlärarverksamheten, och för att visa att det inte är något nytt utan ett bruk som alltid funnits i Kristi kyrka:

Och sedan de hade mottagits till dop och påverkats och renats genom den Helige Andens kraft räknades de bland Kristi kyrkas folk. Och deras namn upptecknades så att de skulle bli ihågkomna och få näring genom Guds goda ord för att hålla dem på den rätta vägen och få dem att ständigt och vaksamt be och förtrösta endast på Kristi förtjänster, han som var deras tros upphovsman och fullkomnare.

Broder Back, som verkat som grenspresident i 12 år sammanlagt, sade något som Bill alltid brukade säga hemma: Det viktigaste är att etablera en god relation till sina hemlärarfamiljer, det gör inte så mycket om man inte alltid sitter ner och har ett andligt budskap.

Under eftermiddagen var vi hemma hos Klas och Heidi Byggmästar, vi hade fått middag hos dem, och nu satt vi och pratade lite om församlingen, och om missionärsarbetet. Heidi berättade om en medlem i församlingen som hade flera barn, och som ”gått in i väggen”, eller ”bränt ut sig” som kanske är ett vanligare uttryck. Heidi berättade att det ”bränner hjärnan” på samma sätt som droger gör. De har förresten en kråka på sin tomt, som de matar varje dag. Kråkans mamma bryr sig inte om den (eller så är hon död?). När Klas satt där i gräset och matade den fick jag en sådan överväldigande känsla av hur vacker jorden är, och hur Herren måste glädja sig åt den, och hur han – som i kärlek har skapat allt – måste se med omtanke om varje skapelse.

Jag tror att städer och lägenhetsboenden som dominerar så i vår tid och som för oss bort från skapelsen – och in i människans skapelse staden – även för oss bort från skaparen. Jag tror att många av de problem vi ser i samhället idag inte skulle finnas om människor fortfarande skulle leva närmare naturen, och vårda den och uppskatta den. Leva närmare jorden, och komma närmare skaparen genom skapelsen.

Vi tog med oss Robert på undervisningen med Michael idag, det gick bra. Michael vill fortsätta läsa Mormons bok, och Robert föreslog att vi tar nästa möte hemma hos honom i Larsmo, och det tackade Michael ja till.

Efter brasaftonen i kapellet träffade vi Michaela – vi gick hem till hennes föräldrar för att se om hon var hemma och det var hon. Vi pratade en bra stund, bl a om Kristi försoning, och om att läsa Mormons bok. Jag läste L&F 58:42-43 också:

Se, den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem.
Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem.

Vi har satt upp några mål, jag och min kamrat. Det vi helst av allt vill klara av är att få Heidi och MIchael döpta, och att Michaela blir aktiv i kyrkan igen, och att en av de aktiva medlemmarna som vi umgås med skall komma till templet och ta emot sin begåvning²I templet kan vi ingå vissa ytterligare förbund med Herren, och i gengäld lovar han oss vissa välsignelser, detta kallas för att ta emot sin tempelbegåvning (eng. Endowment). I templet kan vi vidare låta döpa oss för våra döda släktingar (se 1 Kor 15), vi kan vigas (beseglas) för tid och evighet (jämför andra äktenskap som ingås på jorden som är ”tills döden skiljer er åt”). Det exakta innehållet i tempelförbunden och tempelundervisningen talar vi inte mycket om utanför templet, inte för att det i sig är så hemligt, utan för att det som rör templet och våra eviga förbund är heligt.

Om det kommer några välsignelser till oss för att vi sliter och knackar dörr 10 timmar om dagen, då önskar vi att de välsignelserna tillfaller de här personerna, och att vi kunde få vara redskap att föra dessa fyra själar till Kristus på de olika sätt som de var och en behöver.

Nu till några tankar jag hade under dagen. När vi satt och undervisade Michael kände jag att jag inte var så duktig på undervisning, jag kan inga trix eller tekniker för att fånga uppmärksamhet, är inte så bra på att ställa bra frågor etc. men jag vet att den Helige Anden är med mig när jag undervisar, för jag är värdig att ha hans sällskap, jag är ordinerad till att ”vittna för och varna folket”, och det jag undervisar är sant, självklart vittnar den Helige Anden. Vad människor sedan gör med mitt – och hans – vittnesbörd, det är en annan sak.

En annan sak jag tänkte på var att man kan skydda sig från avgudadyrkan – mammon – genom att inte omge sig med för mycker prylar och nya fina saker. Om ma inte har någon ny fin bil så är det ingen risk att ens uppmärksamhet och kärlek går till den istället för till Gud och människor, osv.

Jag hade en tredje tanke idag, det var att då vi känner äkta kärlek till någon, då bara gör vi det som är bra för dem och som de önskar, utan att tänka så mycket på följderna av det, man oroar sig inte för ev. negativa konsekvenser för en själv, för kärleken har drivit ut fruktan och oro. Så, när vi har full kärlek till Kristus, då kan vi göra allt han vill att vi skall göra utan att vara alls rädda.