Sven kom till kyrkan idag (som han oftast gör…) och han gick raka vägen upp och satte sig bredvid oss. Efter kyrkan sade han att han ville bjuda oss på middag sista veckan i sin semester.

Då vi sjöng psalm 40 under mötet var det några meningar som verkligen gick rakt in i mitt hjärta, bl a

”Himmel och jord, frukta hans eviga ord” Om själva jorden, och hela himlen, står i lydnad och fruktan för Herrens ord, hur kommer det sig då att vi, Guds barn, så ofta brister i vår respekt för Hans ord?

Den andra raden sade ungefär ”visa din tacksamhet över försoningen och Kristus till allt som har liv och ande”. Vi borde alltid vara så tacksamma till Kristus att vi visar det genom kärlek till andra levande, människor, djur och natur. ”Allt som har liv”.

Jag fick också en tanke kring målsättningar idag. Om vi inte är ärliga utan sätter ett mål som är lägre än vad vi egentligen tror att vi kan uppnå, då välsignas vi nog inte att uppnå ens det målet vi satt.

Under eftermiddagen var vi hemma hos Heidi och Robert Byggmästar på mat (Klas är ofta kvar i kyrkan i möten och intervjuer, så det var bara Heidi och Robert igen), Sven var också bjuden. Vi åt tillsammans och lärde känna varandra lite mera. Vi diskuterade bl a pilotyrket (jag hade berättat om olika karriärmöjligheter som jag funderat över, det var så vi kom in på det). Vi skriftade på kvällen, och tittade förbi Heidi och Mikaela, men ingen av dem var hemma.