Idag hade vi en heltokig dag. På morgonen då vi knackade dörr undervisade vi två förstadiskussioner, den andra var en kvinna som bjöd oss på glass efter diskussionen. Hennes dotter hade bott i Heidelberg i tyskland och träffat systermissionärer där. De hade visst fortfarande brevkontakt.

Vi gick hem och åt lunch, sedan började det regna så vi höll oss i centrum och knackade dörr. Ovanför gallerian (Halpahalli) var det några dyra lägenheter som vi bestämt oss för att knacka på. Där hade vi ytterligare 2 första diskussioner, till och med två dörrar i rad!

Den första var ett äldre par som var aktiva som ledare i lutherska kyrkans ungdomsverksamhet. Jag kände genom hela diskussionen att den Helige Anden var närvarande, och jag är övertygad om att de kände det också, och de tycktes kämpa emot det. Jag inbjöd mannen att ha en inledningsbön innan vårt samtal men han avböjde. Under hela diskussionen kände jag mig vägledd i vad jag skulle säga (den var på svenska så Äldste Phelps satt mest och lyssnade). I slutet pratade jag om levande profeter och apostlar. Jag avslutade med frågan ”-vore det inte underbart – och viktigt att veta – om det vore så att Gud hade en profet på jorden idag för att leda oss?”

Det kändes som att de kände anden i det, men kämpade emot, han genom att prata om ”enkelheten i evangeliet” och att det inte behövs män som uppenbarar mera av Guds vilja än Bibeln. Hon sade att ”Det är bara jag och Jesus, det behövs ingen däremellan”. Det var som om orden gavs till mig och jag sade

”Om du hade levt i Kristi Kyrkas tidiga dagar, säg 40 år efter Kristus, då hade det alldeles säkert funnits apostlar som ledare för kyrkan, som ledare för dig, hur skulle det vara?”

Hon svarade att ”jo, det är klart… (paus)… men det är svårt att tänka sig.”

Efter en stunds övervägande så tackade de även nej till att få en Mormons bok. Han slutade med att säga ”Nej, jag skall nog bara läsa min Bibel bättre”. Jag sade att det är absolut något bra, och tipsade honom om Hesekiel 37 när han ändå läser i bibeln, eftersom vi talat en del om ”Israels hus” och hur folket som skrev Mormons bok var ättlingar till Josef som såldes till Egypten.

Diskussion nummer två var mycket kortare. Det var en stor fin lägenhet på översta våningen med stor balkong. De skulle precis iväg på fotboll men stannade en kort stund. Mannen var baptist, och efter att ha pratat lite kort om hur det är att vara missionär, och hur människor i allmänhet ser på dem som hör till andra trosåskådningar (negativt) sade han något som jag tog till mitt hjärta, anden vittnade starkt när han sade det:

”Om Kristus har dött för mig, min Gud har givit sitt liv för mig, då innebär det att jag är mera värdefull än honom, i Hans ögon. Om vår Gud har gjort det, och om DU är så värdefull i hans ögon att han lagt ner sitt liv för dig, om han älskar dig så mycket, vad har jag då för rätt att vara elak mot dig, döma dig eller ens säga något nedlåtande om dig? Ingen rätt!”

Kanske man kan tillägga ”ingen rätt att ens tänka något nedlåtande eller respektlöst om någon av våra medmänniskor”. Det är ett högt krav, men det passar väl in i den högre lagen som Jesus gav under bergspredikan.

Det här var nog första dagen på min mission som jag undervisat 4 förstadiskussioner. De var dessutom på svenska allihop, lite orättvist för min kamrat som varken får övning i språk eller undervisning, eller ens något att skriva om i sin dagbok utöver mina referat av dagens händelser.

Jag blir påmind om något som Christer Westerling sade innan jag åkte ut på mission, att ”då man får vind i seglen, då lockas man att tro att man är något. Då försvinner vinden.” Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att vi är redskap i Herrens hand, särskilt då det går bra för oss.

Ikväll spelade vi volleyboll som vanligt, och Camilla hade en vän med sig också.