Vi körde med Vasa-äldsterna till Oulu idag, kom lite sent till konferensen då vi körde lite vilse inne i Oulu, men det gjorde inget.

Det var Äldste Marlin Jensen som besökte och undervisade under vår konferens. Han sade att han ville att vi alla hade minst 10 undersökare samtidigt… dags att sätta fart då. Något som jag kom att tänka på under konferensen, då jag satt och funderade lite över Dan och våra samtal där, var att han, och vi alla, måste lyssna mera till vårt hjärta än vårt huvud. När hjärtat talar, då bör vi inte börja rationalisera eller försöka förstå med hjärnan det som hjärtat sade till oss.

Assistenterna hade ett budskap ang. detta att göra ett speciellt löfte till Herren, och i samband med det be om specifika välsignelser. Om du är lydig med exakthet så kommer du att erhålla dina välsignelser med exaktet. Det finns olika nivåer av tro och lydnad, och det finns olika nivåer av välsignelse. Vi behöver vara specifika i vårt arbetsförhållande till Herren.

President Hoyt hade ett budskap om dop, och ett förslag till upplägg för den diskussionen som handlar om dop. Det innefattade bl a att läsa med undersökaren i 2 Nephi 31. Han sade också att vi alltid skall bestämma ett datum att inbjuda dem att döpas på, att vi i förväg skall ha funderat och bett kring när de kan vara redo, och att det datumet inte bör vara längre fram i tiden än två veckor. ”De bestämmer inte hur lång tid de behöver, det gör ni. De bestämmer om de antar inbjudan eller inte”. Äldste Jensen inflikade att vi borde ha ett datum förberett för varje undersökare, även om vi ännu inte fått tillfälle att tala med dem om det.

Ofta skapar vi ursäkter för varför han eller hon inte kan vara redo att döpas så snart som inom 2 veckor. ”Han tror inte ens på Gud än” eller ”Han har drogproblem” etc. Att tänka så är att begränsa Herren, skulle något vara för svårt för Herren? När ni ger inbjudan till dop, och er undersökare tvivlar, då är det dags att börja be. Gå ner på knä tillsammans, be undersökaren ha bönen, och att i bönen fråga ”Fader, kommer jag att vara redo för dop på den dagen?” Den Helige Anden kan omöjligt vara frånvarande under en sådan bön, och efter bönen – prata om hur det kändes. Fråga vad han eller hon kände. Om svaret är ”inget” så be igen. Anden kan inte hålla sig borta om undersökaren uppriktigt vill veta.

Syster Hoyt hade ett budskap om hur vi kan hjälpa de som blivit mindre aktiva i kyrkan att minnas sina andliga erfarenheter, och få en önskan att ta del av kyrkans verksamhet igen. Syster Doxie hade många bra kommentarer och förslag.

Efter det var det dags för två talare. Varje konferens skall vi ju förbereda ett 5 min tal på ett förbestämt ämne, denna konferens hade vi fått ämnet ”kyskhet”. Först när det är dags för talen att hållas får man veta om man själv skall hålla det eller inte. Det var först Syster Doxie och sedan Äldste Perry.

Hon läste dikten som även jag hörde i MTC:

All the water in the world, no matter how it tried
could never sink the smallest ship, unless it got inside.

All the evil in the world, and every kind of sin
could never damn a human soul, unless we let it in

Sedan berättade hon att när det är svårt för henne att hålla tankarna rena så går hon till skriftstället i L&F 43:34 som alltid ger henne styrka:

 Hör dessa ord. Se, jag är Jesus Kristus, världens Frälsare. Samla detta i era hjärtan och låt evighetens allvar vila över era sinnen.

Jag tyckte det där med evighetens allvar var mäktiga ord. Sedan hade Äldste Perry från Vasa ett tal. Han läste bl a från L&F 121:45-46:

Låt även ditt inre vara fyllt av kärlek till alla människor och till trons egna, och pryd ständigt dina tankar med dygd. Då skall din självtillit växa sig stark i Guds närhet, och läran om prästadömet skall falla över din själ som himlens dagg.
Den Helige Anden skall vara din ständige ledsagare och din spira en oföränderlig rättfärdighetens och sanningens spira, och ditt herradöme skall vara ett evigt herradöme, och det skall utan tvångsmedel strömma till dig i evigheters evighet.

 

Sedan hade President Hoyt en undervisning om några citat från Joseph Smith, bland annat om hur vi är ansvariga för hur vi använder och utvidgar det ljus och den kunskap som  vi välsignats med. President Hoyt fortsatte sedan med att prata om omvändelse. Han sade att varje konferens som en generalauktoritet besöker, kommer det vanligtvis upp några missionärer som vill berätta om gångna, uppklarade synder. De kan bara inte släppa dem, kan inte tro att de blivit förlåtna och glömda av Herren, eftersom de själva minns dem. ”Släpp det och gå vidare” sade president Hoyt. Det förgånga är förgånget, fokusera på här och nu, lev rättfärdigt nu. Låt inte Satan komma åt er genom era gamla, uppklarade synder.

Äldste Jensen sade att det här är en jämförelsevis mycket lydig mission, det vi behöver jobba med är våra färdigheter, bl a i undervisning. Han betonade vikten av att undersökarna ber tillsammans med oss. Han sade ”om de inte ber MED er, då kan ni vara säkra på att de heller inte kommer att be UTAN er, då ni gått och de på egen hand skall undersöka Mormons bok och det budskap ni lämnat med dem.

Det var en mycket givande konferens, men som vanligt med mig så infann sig inte den där överväldigande och sköna andliga känslan förrän efteråt. Det är som att när jag är mitt uppe i allt så tar jag in tankar och känslor och processar dem, och först efteråt, när jag kommit hem och fått tid att sortera intrycken lite, först då kan jag känna det riktigt gott. Likadant ofta då jag varit i templet, på vägen hem överväldigas jag av både tankar och känslor. Ikväll överväldigades jag också med en kärlek till detta land.