Det är omöjligt… men vi skall göra det ändå

Vi förväntade oss verkligen att modern och dottern som vi mötte för några dagar sedan skulle komma till kyrkan idag, men det gjorde de inte.

Under vittnesbördsmötet 1Första söndagen i varje månad är vårt sakramentsmöte (gudstjänst) ett s.k. faste- och vittnesbördsmöte. Istället för att vissa medlemmar har kallats i förväg till att hålla tal på ett specifikt ämne, så är den här söndagen till för att alla medlemmar, vem som vill, får komma upp och ”bära sitt vittnesbörd” eller enklare sagt berätta om sin tro, och sina känslor för Frälsaren. kände jag fortfarande en överväldigande känsla av tro och hopp, och hur vi genom vår tro kan se mycket längre än ögat och förståndet räcker till, och genom hoppet kan gå dit vi annars inte skulle kommit.

När jag gick upp pratade jag om tro, och bar mitt vittnesbörd om Jesus Kristus. Jag citerade något som jag har för mig att aposteln Äldste Ballard sagt (minns dock inte när):

”Det är omöjligt att ta detta evangelium ut i hela världen, en värld som inte vill ha det dessutom – men vi skall göra det ändå”

Efter kyrkan fick vi middag hemma hos Klas och Heidi Byggmästar. Min kamrat berättade för dem om det nya sättet att planera dopdatum för undersökarna, och de reagerade precis som Byggmästars igår, och precis som vilken finländare som helst skulle reagera tror jag. Men, jag antar att missionen inte haft så väldigt stor framgång de senaste åren, och om man fortsätter att göra det man alltid har gjort så får man samma resultat som man alltid har fått, så… varför inte prova något nytt.

Vi svängde förbi Nymans ikväll. Vi hade hört att två av barnen varit med om en bilolycka så vi ville kolla hur det var med dem, och om vi kunde göra någonting för dem. Det var näst äldsta flickan som hade kört, med en av lillebröderna i bilen. Hon hade fått glas i hela ansiktet och var sydd på flertalet ställen.

Efter besöket hos dem åkte vi förbi en familj Roy som tidigare undersökt kyrkan, men de var inte intresserade av att ta upp kontakten med missionärerna igen.

Vi svängde förbi ”modern och dottern” men de var inte hemma. Vi kollade ett antal andra personer som sagt ”kom tillbaka senare” men ingen framgång med att hitta folk som är hemma idag.

På vägen hem träffade vi det äldre paret som vi var hemma hos här om dagen, vi stod och pratade med dem på gatan en stund, och sedan var det dags att gå hem.