På morgonen kontaktade vi lite i stan, sedan åkte vi upp till Oulu för utbyten 1Någon gång per vecka brukar vi ta en dag då vi jobbar ihop med någon annan än vår egen kamrat, för att få lite omväxling. Det var en avslappnande tågresa, jag studerade boken ”evangeliets principer” på finska.
Dagen i Oulu var bra. Jag var ute med Äldste Karppinen, och jag insåg någonting – finländarna pratar mycket hellre med ”de egna” än utbölingar som oss (amerikaner, svenskar…). Praktiskt taget alla stannade upp och pratade med honom. Ingen pratade med mig 2Normalt sett turas vi alltid om, vi tar varannan kontakt eller varannan dörrknackning var. Det var många som pratade med oss. Kanske det är anledningen till att vi har undervisat en hel del i Jakobstad – för att de hör att mitt modersmål är svenska (om än Svensk svenska och inte finlands-svenska). Det var trevligt att tala finska hela dagen, lite övning.
På kvällen kontaktade vi inne i stan, och det verkade som om verkligen alla drack. Någon främmande kille ville ge mig alkohol. Vi träffade också två killar som trodde att vi var ordningsvakter (namnbricka…) och de frågade oss om vägen till ett ställe. Äldste Karppinen började tala med dem om evigt liv, precis som om det var det de hade frågat om. Han är riktigt rolig ibland. Tidigare idag till exempel, då knackade vi på hos en kvinna som sade ”Det passar inte nu, jag har gäster” varpå han svarade ”Det gör ingenting, det är bara bättre för oss.”
På kvällen stod jag på balkongen en stund och funderade över mitt liv, mina insatser här och hur jag kan bli bättre. Jag kände tydlig inspiration att jag i första hand skall fokusera på min kamrat, och på medlemmarna här. Och att jag skall glömma mig själv. Jag kände också att jag inte skall fundera så mycket över framgång eller inte framgång, utan bara göra det jag kallats hit för, och lägga krafterna på det.