Vi knackade dörr hela dagen idag, delade upp den i två block med lunchpaus. När vi var klara på kvällen hade vi en tupplur kring 18-tiden, fötterna var såå trötta efter att ha vandrat runt en hel dag, extra jobbigt är det ju för fötterna då man har finskor på sig hela tiden, man kan ju inte precis ha kostym och gympadojor, även om det vore härligt. Det börjar bli glesare och glesare med folk, de flesta är i sommarstugan så här i början av augusti.
På kvällen fick vi middag hemma hos Marlene Byggmästar. Vi hjälpte till att flytta lite möbler, och så gav vi ett andligt budskap.
Jag lägger ofta märke till hur min kamrat kommer med nya och bra grejer vid dörrarna, grejer som jag aldrig skulle komma på. Jag har inte riktigt den gåvan när det gäller att improvisera och att prata med främlingar… jag strävar att finna min egen gåva. Även om jag inte har alla färdigheter eller egenskaper som vore önskvärda i en missionär så hoppas jag i alla fall bli ihågkommen som en som arbetade hårt och flitigt och efter sin lilla förmåga gjorde sitt bästa. Herren har aldrig påstått att han har kallat världens elit till sin kyrka, tvärtom har han sagt (i L&F 1:19-20) att
…det som för världen är svagt skall komma fram och bryta ned de starka och mäktiga, så att människor inte skall kunna råda sin nästa, inte heller förlita sig på köttslig arm —
utan så att var och en skall kunna tala i Herren Guds, ja, i världens Frälsares namn,
Herren visar att han är mäktig att utföra sitt eget verk genom att göra det genom jordens svaga och enkla. Se bara på Joseph Smith, hans familj hade inte ens haft råd att ha honom i skola tillräckligt, ändå blev han redskapet att översätta en forntida uppteckning skriven på egyptiska, och att återställa Jesu Kristi kyrka till jorden.
När vi lagt oss ikväll pratade vi en stund om evangeliet. Vi reflekterade över att generalauktoriteter alltid talar om omvändelse då de kommer. Det är som om de vill att vi fokuserar på att VARA det bästa vi kan, inte så mycket på att GÖRA specifika saker, eller rätt saker. Det är nog viktigare för min framgång vem och vad jag är, än vad eller hur jag gör saker.
Vi reklekterade också över att änglar endast uppenbarar sig för människor för att kalla dem till omvändelse (med ett fåtal undantag). Det är i slutändan vad livet handlar om – att omvända oss – att föra våra önskningar i harmoni med Guds önskningar. Att ta denna ”naturliga människa” och bli en helig, genom Kristus, så att vår kropp kan passa in i en celestial värld, eller som kung Benjamin säger till sitt folk i Mosiah 3:18-19:
Ty se han dömer, och hans dom är rättvis. Och det spädbarn som dör i späd ålder förgås inte, men människorna dricker fördömelse till sina egna själar om de inte ödmjukar sig och blir som små barn och tror att frälsning har kommit, och kommer och skall komma i och genom Kristi försonande blod, han som är Herren den Allsmäktige.
Ty den naturliga människan är en fiende till Gud och har så varit från Adams fall, och kommer att så vara i evigheters evighet, om hon inte ger efter för den Helige Andens maningar och lägger av den naturliga människan och blir en helig genom Herren Kristi försoning och blir som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på henne, alldeles som ett barn underkastar sig sin far.
njn
Vidare, om vi inte strävar framåt och omvänder oss, och kommer närmare Herren, då åker vi bakåt, det är som att stå i en rulltrappa som går nedåt, om man inte rör på sig så kanar man ner, det går inte att stå stilla, det finns ingen neutral mark. En tro och ett vittnesbörd är en färskvara, man kan inte äta för hela veckan genom att frossa på måndag.
Jag hade också en tanke idag om kärlek. Ibland blir man ju irriterad på folk eller tappar tålamodet, men tänk om jag alltid skulle veta och ha klart för mig vem jag är, och vilka de är som jag möter, eller jobbar ihop med (söner och döttrar till Gud, bröder och systrar från hans himmelska familj) då skulle det nog inte vara så svårt att ständigt känna och visa kärlek.