Ett år som missionär idag =)

Jag hade en mycket otrevlig dröm inatt, jag mindes den så otäckt tydligt på morgonen. Jag drömde att mamma och mina bröder varit i en bilolycka, usch. Under dagen funderade jag över i vilken grad evangeliet är verklighet för mig, om något sådant här skulle inträffa i mitt liv – skulle jag ta det med ro trots sorgarbetet, och veta att vi snart möts igen, på andra sidan, eller skulle jag bli bitter under tyngden av en sådan prövning, banna Gud och mista min tro? Jag tror givetvis det första men det tål att reflektera över.

Vi knackade dörr en hel del idag, vi tog oss igenom Björnviken på några timmar. Vi träffade där en kvinna som jag tydligen kontaktat på gatan några dagar tidigare (minns henne inte), hon hade fått broschyren om Joseph Smith, och sagt att hon inte ville ha besök utan själv kommer till kyrkan. Hon var på väg att stänga dörren ganska snart, men något fick henne att ångra sig, och vi hade en bra pratstund i regnet. Jag kände mig lugn och varm. Jag bjöd in henne till kyrkan igen, jag berättade om mitt eget vittnesbörd och det kändes som att hon tog emot det, och även om hon inte trodde allt jag sade upplevde jag att hon såg ärligheten i mina ögon. Det kändes som att vi verkligen fick kontakt på ett annat plan. Jag skulle först gissat att hon var runt 30, men hennes yngsta son var 15 så det stämde nog rätt så dåligt.

Vi fick middag hos Klas & Heidi, och hade ett budskap till dem om vittnesbörd¹Vittnesbörd är ännu ett av de konstiga orden vi använder i kyrkan, som inte är normalt i svenska språket, eller som inte används på samma sätt i andra sammanhang. Att ”ha ett vittnesbörd” innebär för oss att jag har en tro och en övertygelse om Jesus Kristus som Guds son, och att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Hans kyrka på jorden, och en förlängning eller återupprättad version av den kyrka som han (Kristus) grundade då han och hans apostlar levde på jorden. Att ”bära sitt vittnesbörd” innebär för oss att man berättar för andra om detta ”vittnesbörd” som man har, och ofta berättar hur man fått den övertygelsen eller kunskapen, eller med andra ord ”hur jag vet att läran om en frälsare i Kristus är sann”, eller ”hur jag vet att kyrkan är Hans kyrka”. Vi pratade om att vårt eget vittnesbörd växer då vi delar med oss av det, då vi bär vittnesbörd för andra. Varför är det så? Jo, därför att när någon människa talar om sanningar som hör Gud till, då vittnar den Helige Anden om orden som sägs, så det är egentligen inte jag som vittnar om Gud, utan den Heliga Anden gör det då mina ord hörs. Det är därför både den som talar och den som lyssnar kan bli stärkta och uppbyggda, för att den Helige Anden är den som vittnar.

Under dagen träffade vi en lestadian, det känns som att jag samtalat med alla i deras församling snart. Han predikade (som de brukar göra) för oss om nåd, och om hur Bibeln innehåller allting som kristna behöver, han sade att ”är vi inte nöjda med det som Gud givit oss i Bibeln, då är vi otacksamma och trampar bibeln under fötterna.” Jag tycker snarare tvärt om – om vi begränsar Gud till en endaste bok på jorden, vi säger att ”det spelar ingen roll vad Gud mer har talat, det som står i den här boken är det enda jag vill ha”. Jag sade att ”Jag känner som så att om Gud har mera att säga till oss här på jorden – till mig – då vill jag veta vad det är.”

Som vanligt är det inte mycket lönt att diskutera, särskilt inte med dem, förutom en kvinna i Larsmo har jag aldrig mött någon från deras församling som haft ett öppet sinne till något utanför vår tids översättning och sammansättning av Bibeln. Jag tycker ändå det är viktigt att i ödmjukhet och mildhet berätta och erbjuda dem att lära sig. Och jag tycker att det är viktigt att vara sig själv då man kontaktar människor, på gatorna eller vid deras dörrar, endast då kan man få en god kontakt med dem. Jag har inte alltid varit på toppen av min förmåga, men jag kan lätt räkna på ena handen de tillfällen som jag varit otrevlig mot någon (och det är ju inte bra, men det har inletts med grova anklagelser mot oss från deras sida).

På kvällen spelade vi pingis i kapellet med Johan och Mats.