De resande äldsterna är fortfarande här. På förmiddagen knackade jag och äldste Holiday dörr, vi hade inte mycket framgång, men det var intressant att diskutera. Han har varit på så många platser redan, bl a zonledare. Jag berättade att det jag tyckte var svårast med att vara assistent till grenspresidenten i MTC var då någon gjorde något som man var tvungen att ”ta tag” i, kan kalla det ”tillrättavisning” om man så vill. Jag frågade honom vad han tyckte var svårast med att vara zonledare (eftersom jag antar att det kommer falla på min lott snart också), och han sade att det var precis samma sak, att ”ta tag” i problem, eller i missionärer med problem. ”Dessutom finns det alltid de som inte gillar vad du gör, oavsett vad du gör”. Men det är väl allmängiltigt för allt ledarskap här i världen.

Vi pratade också lite om hur vissa missionärer bara kommer och GÖR missionärssaker i två år (vilket i princip vem som halst kan göra), men inte alla ÄR som missionärer, för det är svårare. Det påminde mig om en sak vi lärde oss i MTC ”Om du lär en Äldste vad han skall GÖRA får du en försäljare, om du istället lär en missionär vad han skall VARA får du en helig. Det är samma princip som att vi behöver lära våra barn vad de är (guds barn) så att de kan förstå varför i många frågor. Om vi verkligen förstår vilka vi är, kommer de flesta frågor att besvaras naturligt.

Vi fick mat hos Marlene byggmästar, hade ett budskap om tro, och därefter jobbade jag med Äldste Ruuskanen. Vi försökte först få tag på Michaela, men hon var inte hemma. Vi knackade dörr i området ett tag, men ingen undervisning. Vi följde upp på det unga paret som jag och min kamrat träffade här om kvällen, det var lite svårt att hitta deras ställe, men till slut fann vi det, ingen hemma. Just som vi gick därifrån kom killen farande. Vi hade ett bra samtal på gården, han var mycket intresserad av profeter i nutid, och det var först efter en lång stunds tvekan som han tackade nej till Mormons bok. Jag blev lite förvånad för han hade varit så framåt och positiv hela samtalet. Jag försökte få reda på varför han inte ville ha boken, och han tog först någon bortförklaring om att ”Jag har ju bibeln” men jag ville inte ge mig vid det. Jag sade ”Jag är övertygad om att du förstår vad Mormons bok är, varför den är viktig om den är sann” och han nickade instämmande, men ändå ville han inte ha den. Det är frustrerande när man ser att människor är intresserade, men av en eller annan anledning inte vågar eller vill ta nästa steg. Jag funderade över vad jag kunde göra, och kom fram till detta: ”Du verkar inte riktigt redo att ta emot det här nu, vill du läsa på kyrkans hemsida (han fick adressen), fundera lite och ta emot missionärerna nästa gång du stöter på dem, då du kanske är mera redo?” Han sade ja.

Visst, det är kanske inte mycket, men det är bättre än ingenting. Tjejen var tyvärr inte där, hon jobbade till sent ikväll.

På kvällen då Holiday och Ruuskanen reste vidare till Vaasa träffade vi Freddy. Vi åkte runt i stan med honom några varv, sedan bjöd han oss på McDonalds-mat. Det känns som att vårt förhållande med Freddy blivit starkare. Vi träffade en av hans gamla vänner då vi knackade dörr idag, så han pratade lite om det. Han bar också sitt vittnesbörd för oss om bön, om svar som han fått på böner, och han berättade att de brukade ha familjebön hemma, han och hans fru. Jag var lite förvånad, det var ju det jag tänkt föreslå för dem att göra tidigare i veckan, och de gjorde det redan, där ser man. Jag kan tillägga också att jag känt som att ”kraft gått ut från mig” då jag bett för dem om kvällarna i min aftonbön. Ibland tycker jag man omedelbart kan känna att böner besvarats. När vi skildes åt sade han lite skämtsamt, men ändå med allvar i blicken ”Där ser ni, att jag inte är så illa ute som ni kanske trott”.