Under förmiddagen knackade vi dörr på Bennäsvägens södra del, vi träffade bl a en fin familj dit vi skall tillbaka nästa vecka. Efter ca 5 timmar cyklade vi hemåt och inledde vår fasta. Efter maten gick vi till området väster om centrum. Vi var bl a förbi en familj som tidigare bjudit oss att komma tillbaka. Vi pratade med mamman nu, och hon bjöd oss att stiga på. Vi hade en kort diskusison innanför dörren, Jag tog en kort version av berättelsen om Joseph Smith (jag har känt annorlunda, starkare, för den sedan jag var med Äldste Holiday hemma hos Nymans). Hon var trevlig, och hon sade att hon skulle läsa Mormons bok ordentligt någon gång, men hon hade för mycket runt sig nu med familjen, med barnen etc. Jag riktigt kände den goda stämningen i hemmet, och jag såg och hörde på barnen som var förbi i farstun ett par gånger att de var friska, andligt, att det var ett gott hem där en god familj bor. Sådant gör mig glad, även om de inte vill ta sig tid för vårt budskap denna gång.

Senare gick vi tillbaka till en annan ”comeback” i området där en ung kvinna bett oss komma tillbaka vid tillfälle. Det var en äldre man som öppnade, hennes pappa visade det sig, och han sade att hon inte var hemma nu men ”kom gärna tillbaka någon kväll då vi alla är samlade” sade han. Han hade visst träffat oss i centrum en dag också. Man börjar glömma, har ju träffat så många i den här stan nu. Vi gjorde tydligen ett bra intryck hos honom första gången iaf.

Då vi gatukontaktade ett slag kom någonting över min kamrat, och plötsligt satte han av tvärs över gatan och ropade glatt ut ett ”Hej” och kontaktade en kvinna. De pratade en stund, hon kom fram till att hon inte var redo att lära sig mer om kyrkan, men det var väldigt kul (och lite ovanligt) att se min kamrat med sådan entusiasm och initiativ. Anden måste ha ”sparkat igång” honom.

Jag funderade lite ikväll över rädsla och högmod. För att utvecklas krävs det ju att man kliver ut ur sin komfortzon, att ta risker och att våga. Jag tror att en del också är att lyssna till sina känslor och handla enligt dem, inte bara låta huvudet styra, dels för att vara rättvis mot sig själv, och dels för att den Helige Anden arbetar genom hjärtat och känslor, medan Satan å andra sidan gärna sätter griller i huvudet på oss, och väcker rädsla.

Ibland känns det svårt för mig, eller det tar i varje fall emot, att berätta för min kamrat om han säger något som stöter eller sårar mig. Jag tror att jag låter bli att nämna det pga rädsla för hur det skall tas emot, att det skall utnyttjas till att ytterligare såra. Å ena sidan känns det ju som något jag behöver klara upp och inte ta med mig in i en äktenskapsrelation, å andra sidan tror jag att jag kommer att känna kärlek och trygghet hos en partner så att problemet nog inte uppstår. Om man älskar någon så vill man ju veta hur de känner och mår, och vill hjälpa om man kan.

Och det där fick mig att fundera lite över hur likt det förhållandet är med det vi har till vår himmelske fader. Han vill också veta hur vi känner och mår, och vill hjälpa oss med tröst och stöd. Tänk om alla människor visade kärlek och omtanke, hur många av väldens fysiska och andliga problem skulle inte vara lösta då? Så kan jag förändra världen? Ja, den delen av den som jag berör, den delen som är omkring mig – genom att visa omtanken och kärlek. Jag kan förändra världen.