Förberedelsedag idag då… inte. Vi arbetade faktiskt hela dagen istället, förutom brev hem till familjen, och vi gick in en timme tidigare på kvällen.

Under eftermiddagen undervisade vi en ”första diskussion” men det gick ganska dåligt. Det som var positivt var att jag kände som att jag lärt mig något från gårdagens undervisningstillfälle då jag kände den Helige Andens vägledning så starkt, så jag kunde gå mera rakt på sak idag, ”cut to the core”. De vi undervisade var pingstvänner, och då de påstod sig redan veta vad vårt budskap handlade om frågade jag direkt vad de trodde om det. Mannen svarade att det ”bara är humbug” men han kunde inte utveckla det något vidare varför. Han hade för övrigt aldrig hört namnet Joseph Smith, så han har i princip ingen aning om vad det är han kallar för ”humbug”, mer än att hans pastor kanske sagt till honom att det är ”humbug”.

Vi hade en dålig incident vid en svensk dörrkontakt då vi var ute och knackade. En mycket trevlig kvinna som jag pratade en stund med (och det var min dörr) men min kamrat kom med några vassa kommentarer bakifrån, och han hade inte ens rätt uppfattat hennes inställning eller svar på frågan. Jag tror att beskeded i förrgår om att det är jag som flyttar om ett par veckor och inte han var jobbigt. Inte oväntat eftersom jag varit här längst, men jag tror att på samma sätt som jag finner det lättare att fokusera all min kraft på min sista tid här, kan det nog vara svårt för honom då han tvärt om vet att här är han kvar ett bra tag framöver nu.

Jag kände sådan vägledning och kraft strömma till mig hela dagen, och jag kände mig självsäker i högre grad än vanligt. Oavsett bemötande blev jag aldrig nedstämd utan bar kraftfullt vittnesbörd om Kristus, det gjorde mig inget att det förkastades. ”Their loss” (på svenska ”deras förlust”) som min kamrat ibland säger. Då vi beslutat att ta tre kontakter till innan vi går in för kvällen träffade vi på vår granne Hallbäck igen. Vi hade ett långt och trevligt samtal på gatan. Jag vill framför allt nämna två saker från samtalet – jag beskrev för honom hur Kristus tagit på sig straffet för oss människor, för att uppfylla rättvisans lag så att vi skall kunna stå rena och skuldfria inför fadern på den yttersta dagen, ”Fader, för broder Hallbäck har jag lidit till både kropp och själ, och betalat priset för hans synder och hans överträdelser, tag emot honom ren i ditt rike.”

Det andra jag ville nämna från den situationen var att han berättade om sin tid i kriget, och för första gången fick jag en mera inlevelsefull bild av hur det skulle vara och kännas att vara där i skyttegravarna, bara vänta på att någon skall ta ens liv. Den kalla verkligheten i krig har aldrig kommit så nära mig som den gjorde genom hans ord ikväll.