Idag var en dag fylld av upplevelser, tankar och känslor. På morgonen gick jag och Galloway runt och talade med folk på gatan. Efter det såg vi första söndagssessionen av konferensen (prästadömssessionen). Det var en MTC kör som sjöng under den konferenssessionen, och om jag inte minns fel så är Erik Ahlin fortfarande i MTC, han är ju något av ett musikaliskt geni så han är säkert där, jag letade febrilt då kameran svepte över kören men jag såg honom inte.

Under konferensen talades det en del om missionärernas arbere, hur de (vi) går ut över hela världen och vittnar om Jesus Kristus och återställelsen av Hans kyrka, bara för att möta avvisning. Det talades om de höjda normerna för misisonärer ¹Det finns vissa värdighetsnormer som man måste nå upp till för att få tjäna som missionär och representant för kyrkan, och de normerna eller kriterierna höjdes för en tid sedan. och hur det inte gjorts för att det skall vara svårare att få gå ut som missionär, utan för att skapa en andligare omgivning för missionärerna som går ut så att de skall kunna undervisa på det sätt som krävs i en värld som blir allt mindre intresserad av tro på Kristus.

En av talarna tog liknelsen att vittnesbördet är som en låga, som kan växa till en eld. Jag fick då tanken att en låga kan släckas av en vindpust, men om din tro och ditt vittnesbörd är som en eld, då blir det bara starkare av varje vindpust, en eld rent av kräver sådana vindar för att växa och bli ännu större.

I pausen mellan konferenssessionerna åkte jag och Äldste Galloway för att undervisa en av deras kvinnliga undersökare, vi hade med oss grenspresidentens fru som ”joint-teach” ²Då missionärer undervisar någon om kyrkan försöker vi så ofta som möjligt att ha med oss en medlem från församlingen, av många orsaker. För det första får de se att det finns vanliga människor precis som de som tillhör kyrkan, det är inte bara ett gäng slipsklädda killar. För det andra får de då en vän så att det blir lättare för dem om de vill komma och besöka kyrkan, de har någon de kan känna sig trygg med. För det tredje är det alltid bra att ha någon mer som kan bidraga med erfarenheter under samtalen, någon mer som kan intyga att Gud faktiskt besvarar böner, och berätta på vilket sätt de fått sina svar. Och inte minst språket, om vi har en undervisning på finska så är det inte så dumt att han en äkta finländare med sig, som inte bara hjälpligt förstår orden som ”undersökaren” säger utan kan förstå lite mera vad uttrycken innebär, är han eller hon intresserad på riktigt, vilka är de egentliga funderingarna etc. så att man bättre kan besvara frågor och reda ut oklarheter..

Ända från början av diskussionen bad jag intensivt för mig själv att vi skulle få den Helige Anden med oss, att vi skulle bli vägledda i vad vi skulle prata om, och att hon skulle känna Guds kärlek. Äldste Galloway började tala om 3 Nephi 11, det kapitel då frälsaren efter sin uppståndelse besöker det folk som skrev mormons bok, på det amerikanska fastlandet.

Då han läst det han ville från det kapitlet tillsammans med henne tog jag över och började föra en dialog istället, jag frågade henne om hennes känslor för Kristus, för kyrkan, och för Mormons bok, både det vi läst idag och boken i övrigt. Hon sade att hon trodde att allt sammans var sant, så jag frågade om hon ville döpas som medlem i kyrkan. För att göra en lång historia kort så tror hon som sagt på allt vi pratat med henne om, men hon tror inte att Jesu Kristi Kyrka är den ”enda sanna kyrkan”. Vi pratade en stund om vad det innebär, den ”enda sanna kyrkan”. Människor överallt och i alla kyrkor får vägledning och välsignelser av Gud, han är allas fader och älskar alla sina barn precis som vi som föräldrar gör här på jorden. Det vi menar är dock att Jesu Kristi Kyrka är den enda kyrkan som leds av Kristus personligen, genom en nutida profet. Det betyder inte att medlemmar i den här kyrkan är bättre, finare eller på något sätt har en särställning i Guds ögon. Men det betyder att här finns mer välsignelser att få, mer av Guds uppenbarade sanning, myndigheten från Gud att förrätta exempelvis dop, ge den Heliga Andens gåva, möjligheten att ingå förbund med Gud och myndigheten att förätta vigslar ”för tid och evighet”, inte endast ”tills döden skiljer oss åt”. Grenspresidentens fru hade många bra erfarenheter från den tiden då hon ”undersökte” kyrkan ³Precis som vi kallar dem som vi undervisar för ”undersökare” när vi pratar med varandra OM dem (inte när vi tilltalar dem såklart), så brukar vi medlemmar säga att vi ”undersökte” kyrkan innan vi blev medlemmar. Man lyssnar på missionärerna, hör sig för, kommer till kyrkan, träffar några medlemmar osv. för att ”kolla upp” vad det är för samfund man eventuellt kommer att gå med i.. Det viktigaste för mig idag var att jag fick känna känslan av att vara vägledd i vad jag skulle säga under undervisningen, och jag kände Guds kärlek, till oss men framför allt till henne som vi undervisade.

Ikväll pratade jag med äldste Fougelberg, han skall också flytta vid nästa ”transfer” så då kommer jag inte till Åbo och honom iaf. President Hoyt har ju sagt att jag skall få arbeta med någon av svenskarna tids nog, men man brukar ju sällan ta två missionärer från ett område och skicka in dem i ett nytt där ingen känner till något, bara i undantagsfall (som när jag och Äldste Phelps kom hit till Jakobstad efter att det varit utan missionärer en tid).