Vi följde med till Vasa på morgonen, vi arbetade där hela dagen, var med på ett dop i kapellet och såg första sessionen av generalkonferensen. Det var mycket bra. Under dagen kände jag hur annorlunda missionärsarbetet kan vara från det jag känner till. Jag åkte runt med Äldste Perry i bilen (Vasa-missionärerna har en av missionens bilar) och kollade upp ”comabacks”. Man blir inte trött i benen, inte uttråkad, och chanserna att få undervisa är mycket större, vi gjorde det idag till exempel.

Vi undervisade en äldre man som verkade bära på mycket bitterhet över sin ”fattigdom” som han uttryckte det, trots att han hade fru, barn och hus. Han talade hela tiden politik och det var svårt att undervisa då han avbröt många gånger, säkert ett tiotal gånger bara under historien om Joseph Smith. Det var svårt att behålla den Heliga Anden där, och jag fick en ännu starkare känsla av att det är just DET som är vårt kall – att ge människorna den Heliga Andens närhet, och då de kommer med frågeställningar eller problem så är det inte dem vi kämpar emot utan Satan som ligger bakom det upplevda motståndet, som inte vill att någon skall känna friden och ljuset av den Heliga Andens närvaro.