Dagen började ganska segt med planering av ”comeback check-up”, sedan tog vi bussen till Nykarleby i hopp om lite inomhus-dörrknackning (lägenhetsbyggnader alltså) men vi insåg snart att alla som bodde där ute i de byggnaderna var väldigt gamla (kan ha varit ett boende av något slag, vet inte säkert), så efter några timmar tog vi bussen tillbaka till Jakobstad. Hämtade ut ett paket från posten, som visade sig inte vara något paket utan bara ett vykort som en kär vän hemma i Sverige hade glömt sätta frimärke på. Vi festade sedan till det lite och åt middag på Aylin – pizza & kebab. Så efter maten tog vi upp vår plan för att kolla upp ”comebacks” (svårt att göra det mitt på dagen, de flesta har ju jobb och är inte hemma förrän i kvällningen).

Först cyklade vi upp till området norr om Freddy. Det var en ung familj där mamman varit positiv. Hon släppte in oss utan vidare, och vi satte oss ned och började första diskussionen/lektionen. Jag tog de första två principerna, om Vår himmelske fader och Jesus Kristus. Hon var baptist officiellt sett, så jag ville bara kolla att hon trodde på det, och det gjorde hon. Jag kunde dock inte känna någon vägledning, jag kunde inte känna den Helige Anden, och jag hade tyst för mig själv en desperat bön – det hade ju känts så bra då vi kom, och då vi gick inte och satte oss, vart tog det vägen? Min bön blev hörd, för  i nästa ögonblick lutade hon sig framåt och frågade ”hur kommer det sig att ni är medlemmar i just den här kyrkan?” Äldste Ahonen började, efter det fick jag berätta min historia. Nu var den Helige Andens inflytande starkt i rummet och jag undervisade resten av principerna som hör till första diskussionen genom att berätta min historia, jag vävde in det där och det gjorde ju det hela mera personligt också. Nästa tid med henne bestämde vi till om en och en halv vecka. Tyvärr är jag ju inte här då, men jag såg till att de tar med sig Heidi, så lämnar jag henne i trygga händer oavsett vilka missionärer som är här då. Under slutet av diskussionen lade jag märke till hur mycket lättare den Helige Anden kan påverka mig i vad jag skall säga om jag inte har en strikt plan för vad jag skall säga eller ta upp. Om jag har ett lektionsmaterial som jag känner att jag skall ”hålla mig till” så tappar man lätt anden i det, men nu när själva undervisningen utgjordes av, eller åtminståne var tätt invävt i mitt vittnesbörd gick det så mycket lättare, och flera gånger var det precis som om orden lades i min mun, som i det där skriftstället i Läran och förbunden 84:85

”Bekymra er inte heller i förväg för vad ni skall säga, utan samla ständigt livets ord i era sinnen, och det skall i samma stund bli givet er den del som skall tilldelas var och en.”

Efter det talade vi med en annan mamma, men bara ett tag vid dörren, hon var inte intresserad av att börja undersöka kyrkan något mera ingående. Vi tittade förbi en annan familj som bjudit oss att komma tillbaka, i Messo-området. Vi har varit där ett par gånger tidigare då bara mamman varit hemma, och idag var bara pappan hemma. Han var lite bekymrad över att vi redan varit där flera gånger utan att få komma in, han sade att vi gärna får komma in nu, men vi beslutade att vänta tills de båda kunde vara med. De har mött missionärerna tidigare så det är inte ett första-gångs nyfiket intresse utan de skulle kunna vara intresserade på allvar.

Sedan stannade vi till hos Hannus, men det var en diskussion i vanlig ordning – inget intresse av att ha bön, varken med oss eller privat, bara diskutera. Alltid trevlig och släpper alltid in oss dock. Vi läste lite ur Mormons bok tillsammans. Han skall till Helsingfors i helgen så han trodde att han skulle få tid att läsa på tåget.

Sista anhalten ikväll var Dan Nyman. Vi hade avtalat att jag skulle komma dit och säga hejdå nu innan flytten, de skulle resa bort i någon vecka sedan så vi ses inte innan jag flyttar.

Sammantaget var det en riktigt härlig dag, för mig har det alltid känts som ett slöseri med tid att åka runt och kolla comebacks, jag har hellre velat ta dem då vi ändå varit i området för att knacka dörr, för det var min tränares¹Min första kamrat i finland, han som utbildade mig ”i fältet” inställning. Nu har jag dock insett hur effektivt det är jämfört med att bara vandra runt och knacka på nya dörrar planlöst. Äldste Perry hade rätt. Dock är det mycket lättare att kolla ”comebacks” med bil som de har i Vasa. Det tar lite väl mycket tid att cykla fram och tillbaka från ena änden av stan till den andra, idag var det dock värt all vår tid och ansträngning.