På morgonen hade vi möte med församlingens missionsledare broder Aho. De brukar visst ha det mötet på lördagmorgnar hemma hos honom, och hans familj bjuder på frukost. Han berättade lite om sitt jobb, och visade runt lite i huset. Efter mötet åkte vi till vår finskalektion, det har de varje lördag morgon i kapellet med broder Reiman från Espoo första församling (jag och Äldste Wooley tillhör och är missionärer i Espoos andra församling). Äldste Wensel (som var samtidigt som mig i MTC några veckor) var också där, han är missionär i Espoo första församling. Han påminner mig mycket om en av mina första barndomskompisar.

Efter lektionen åkte vi ut till Lohja (en halvtimme utanför Espoo) och knackade lite dörr. Stötte bl a på ett par jehovas vittnen. De var väldigt förvånade över att någon kom och ringde på DERAS dörr som omväxling, de är ju vanligtvis de enda som går runt. Det var en ganska trevlig diskussion, och vi sade att vi kan komma förbi senare ikväll, för vi hade ett bokat möte. Vi skulle hem till familjen Silvennoinen på middag. Efter middagen hade Äldste Wooley ett budskap om en rik man som lämnade sina ägodelar bakom sig och hur hans familj klagade länge och väl. I slutet av berättelsen sade Äldste Wooley att mannen var Lehi (från de första kapitlen i Mormons bok), det gav en lite närmare inlevelse i hur det måste ha varit att ta emot en sådan instruktion från Herren, och trots familjens klagan utföra den.

På kvällen knackade vi dörr lite mer innan vi skulle tillbaka till ”JW-familjen”¹Slang för jehovas vittnen är ”jay dubb” som i ”J W” på engelska.. Diskussionen är knappast värd att nedteckna, men kort då: Äldste Wooley inledde med att berätta om Joseph Smith och Mormons bok, och varför den är viktig. Då vi kom till delen om att de själva kan läsa i Mormons Bok hade fadern i familjen fått nog, han började slå upp ställen i sin Bibel och försöka motbevisa saker med det. Ett par av hans argument svarade vi på (och det tystade honom i de frågorna, men då gick han vidare till nästa). En av de saker han påstod var att ”anden verkar med oss då vi studerar bibeln” och jag svarade att ”jag tror att sådana här diskussioner, stridigheter och att kasta bibelord på varandra för att överbevisa någon bara driver bort Herrens ande” (vilket är en av de första sakerna som Herren undervisade Nephis folk om då han besökte dem kort efter sin uppståndelse, i 3 Nephi kap 11). Han verkade inse det lite för efter det ändrade han taktik lite. Diskussionen var från vår sida dock inte mycket att hänga i julgranen. Jag måste dock säga att jag är imponerad av min kamrats ödmjukhet och vänlighet trots sådana här situationer, eller egentligen oavsett vad som händer.