Vi hade en mycket bra dag idag. Först knackade vi dörr, och medan vi gjorde det ringde en mindre aktiv som bor i vår församling, fast en bra bit utanför stan. Han heter Kaj Lärka och är visst från Göteborg, och känner en hel del folk som jag känner. Vi pratade en lång stund, och bestämde att vi skall besöka honom torsdag nästa vecka. Vi åt lunch hemma, sedan tillbaka ut till dörrknackning. Jag noterade att människor i mycket större utsträckning stänger dörren direkt här, jämfört med Jakobstad. Är de inte intresserade så är det hejdå ganska fort. På sätt och vis är ju det bättre än att de hänger kvar och pratar eller diskuterar om de ändå inte är intresserade av vårt budskap, för då ”slösar” vi ju ingen tid, och här i Esbo kommer vi ju aldrig att ”gå igenom” alla dörrar så som vi gjorde i Jakobstad, här kommer ständigt finnas mer folk att finna, folk som kanske aldrig sett ett par mormonmissionärer.

På kvällen åkte vi till en ”comeback” som de hade sedan tidigare, Jukka. Han är ingenjör som har eget företag inom gruvindustri, eller rättare sagt teknisk utrustning för gruvindustri. Han hade läst någon bok som tog upp saker som föruttillvaron ¹Föruttillvaron är kyrkans term för vårt liv innan vi föddes till jorden, vår tillvaro eller vårt tillstånd då vi levde hos Gud. och meningen med livet. Vi grundade hela undervisningen på de saker han berättade att han redan trodde på (delvis från sin bok), det kändes väldigt bra hela tiden, och jag bad ständigt i mitt hjärta för att den Helige Anden skulla vägleda oss. Han tog emot Mormons Bok, och sade att han skulle läsa den ”av nyfikenhet”. Jag sade att ”ju viktigare frågor vi ställer till Gud, desto större är sannolikheten att vi får (eller snarare hör) ett svar”. Det var han helt med på. Dock vet jag ännu inte hur viktigt det är för honom att få veta huruvida det vi undervisat honom om är sant.

När vi kom hem på kvällen planerade vi resten av veckan. Igår kväll gav jag honom ”the covenant”²En text som fått stor spridning bland missioner i kyrkan, ursprungligen från en mission i Australien där missionärerna gjorde förbund, eller skall vi säga löften, till Gud om hur de skulle arbeta, och välsignades därav med stor framgång. att läsa, och ikväll pratade vi lite om Äldste Marlin Jensens undervisning på zonkonferensen ang. ”collateral” eller vad vi är villiga att lägga på altaret. Vi funderade över hur vi kunde ”ge mera” för att se större resultat. Effektivare tid då vi är ute samt bättre studier på morgonen var två saker som kom upp. Jag föreslog även att vi går upp en timme tidigare på morgonen, för att kunna gå in en timme tidigare på kvällen om det inte finns något att göra, för om man inte har ett sent möte avtalat så är det väldigt svårt att vara effektiv efter kl. 8, ingen är ute och det är för sent att knacka på dörrar. Han gillade det. Sedan släppte jag den stora ”bomben” =) Jag började med att läsa något från ”Bible dictionary”³Längst bak i biblar publicerade av kyrkan finns en uppslagsdel med förklaringar till många olika saker (namn, platser, begrepp etc.) och den kallas för ”Bible Dictionary” eller BD i senare svenska upplagor finns en motsvarande del längst bak i den bok som innehåller Mormons Bok, Läran & Förbunden och Kostbara Pärlan, på svenska heter uppslagsdelen ”Hjälp för skriftstudier” eller HFS. ang. att ingå ett förbund eller svära en ed till Herren, om att avstå eller ”offra” någonting som annars vore tillåtet och lagligt, för att erhålla en tjänst av Jehova.

Jag berättade för Äldste Wooley om veckan då jag och en av mina tidigare kamrater avstod vår P-day⁴Preparation-day, den enda lediga dagen i veckan som missionär., hur lyckliga vi kände oss den dagen över att kunna offra något extra, och hur vårt arbete välsignades. Äldste Wooley blev intresserad eller i brist på en bra översättning ”excited”. Vi beslutade genast att göra det – 80 timmars arbetsvecka, det är vårt offer.
Jag är väldigt glad över min nya kamrat, han är så inriktad på arbetet, så hängiven och villig att ge allt. Jag tror att han är lika glad som jag över att jag är här i Espoo.