Morgonen började intressant – en kvinna inte mycket äldre än oss knackade på dörren, hon var från Jehovas Vittnen. Vi talade ett bra tag med henne, jag hade vanliga kläder på mig (ingen skjorta/slips än, hade inte kommit så långt). Det var trevligt, och det kändes att hon var så uppriktig.

Vi började dagen med att knacka dörr, sedan besökte vi Kari, en kvinna de började undervisa i somras. Vi hade ett ganska bra besök, och vi skall tillbaka, men hon är inte den mest aktiva eller snabba undersökaren. Det är mera att vi är där som ett stöd och någon att prata med, hon har haft och har det fortfarande tufft och en del depression att hantera.

Efter det hade vi thanksgiving middag hemma hos Conovers. Det är ju en viktig högtid för amerikanarna, men här finns den ju inte ens. Matkoma… att sova på kalkonen tog minst lika lång tid som att äta den.

På kvällen knackade vi dörr igen, men inte mycket hände. Jag fick en sådan där injektion av andlig styrka och lycka igen, ett glädjerus som bara kom från ingenstans, på samma sätt som jag fick i Jakobstad för en tid sedan. När det blev för sent för att knacka dörrar och regnet dessutom öste ner åkte vi till Conovers en stund igen, Ä Wooley gillar att hjälpa dem med finskan, han älskar språk.