Under mission skapar man ganska många roliga benämningar på människor, innan man vet deras namn. Det kan vara en beskrivning av hur de ser ut, vad de gjorde när vi träffade dem etc. idag tittade vi förbi en man som vi i våra noteringar benämnt som ”balkany-guy” (balkong-killen). Vi visste inte exakt var han bodde, men bestämde oss för att knacka tills vi hittade honom. Det gjorde vi, dock hade han inte tid nu, men vi bestämde en tid på tisdag. Nu vet vi iaf. var vi kan hitta honom.

Efter det kollade vi om gubben Holm var hemma. det var han inte, och på vägen tillbaka kände jag åter ingivelsen ”sväng vänster nästa” så jag gjorde det. Det var för att titta förbi den indiska kvinnan. Hon var hemma, och vi bestämde en tid imorgon.

På kvällen besökte vi Taru, kvinna i vår ålder som bor i vårt område. Vi hade med oss Ä Conover ¹Vi har många regler att rätta oss efter som missionärer, och en av dem är att vi inte får gå in till ensamma kvinnor utan att ha någon medlem med oss. Det har inträffat tråkigheter, relationer har uppstått mm när missionärer varit ensamma med kvinnor, och även om det inte går så långt så kan de spekuleras och florera rykten om mormonkillarna som inte är positiva för bilden av kyrkan. Därför har vi alltid någon med oss när vi besöker en ensam kvinna. På samma sätt har systermissionärerna alltid någon med sig när de besöker en ensam man. Det var en god stämning i hennes lägenhet, mycket asiatisk konst mm jag trivdes =) Vi satte oss ner, och hon började ganska snart berätta om sitt liv, och det hade varit ganska komplicerat. Hon hade ett behov av att öppna sig, hon visade genast stor tilltro till oss, eller kanske Äldste Conover som ju är pensionär. Vi fick några tillfällen att undervisa lite inemellan. Vi pratade mest om Kristus och hans roll som frälsare. Hon hade studerat några asiatiska religioner, det fanns mycket som tilltalade henne där. Ä Conover påpekade att problemet med den filosofin eller tron är att det inte finns utrymme för förlåtelse. Karma är en sträng lag som bara lyder rättvisa, det finns inte utrymme för nåd.

Något som hon verkligen tog fasta på var att Gud är en person. Hon verkade ta till sig allt vi berättade, och verkade tycka om allt ihop. Dock var hon inte redo att träffa oss igen, hon ville inte ”gå vidare” med det nu, däremot var hon nyfiken på att besöka kyrkan. Det var skönt att ha någon med oss som hade erfarenhet av att verka som biskop²Som bekant är det ingen som är anställd i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, alla ämbetsmän är kallade, och man accepterar på frivillig basis. Biskop är benämningen på en församlingsledare/-föreståndare och han har ett övergripande ansvar för alla medlemmar i församlingen, och deras själsliga välfärd. Därför får man mycket erfarenhet av att sitta i samtal och lyssna, stötta och stärka individer då man tjänar som biskop, vilket Äldste Conover hade gjort. Det är en stor styrka med att ha seniorpar (pensionärs-missionärer) i missionen, de bidrar med mycker erfarenhet och stabilitet som vi unga saknar. med tanke på allt som kom upp.

Vi fick aldrig tillfälle att introducera Mormons Bok, och under avslutningsbönen kände jag den Helige Anden mana mig att ge henne boken innan vi gick, och besvara hennes inledande fråga ”varför vi är här [som missionärer]” – för att inbjuda alla människor att komma till Kristus, genom dop och den Helige Andens gåva.