Vi knackade dörr hela dagen utan framgång, men det känns ändå så bra, vi har välsignats med mera framgång den här veckan än vi hade föreställt oss, fler att prata med, fler att undervisa.

Vi tittade förbi den indiska flickan idag vid tio-tiden men ingen var hemma. Så vi åkte vidare till finska-lektionen i kapellet (Esa undervisar oss varje lördag morgon). Väl där fick vi den engelska Mormons bok som var ämnad för den indiska flickan, och då slog det mig att vi ju hade ändrat tiden med henne till halv elva. Så vi åkte genast tillbaka, även om det kändes dumt, men åter igen kändes det som att det var vad Anden ledde oss till. Men vi förstod det inte först, för det var fortfarande ingen hemma. Så vi började skriva en liten lapp att lämna tillsammans med Mormons bok:en, men då öppnades plötsligt dörren, pappan i familjen som hon bor hos (utbytesstudent el liknande) kom ut och sade till oss att hon inte var intresserad. ”Precis som vi tror hon att Bibeln innehåller allt som Gud någonsin har eller kommer att tala”. Jaha… det lät ju inte som att det var riktigt hennes övertygelse när vi pratades vid sist. Men om det nu är hans beslut att fatta så är det ju inte mycket mera vi kan göra åt det.

Vi knackade dörr resten av dagen utan resultat. Vi åkte förbi Taru på kvällen och lämnade en födelsedagspresent, musik med tabernakelkören.