Finska självständighetsdagen och vi är lediga. Vi tog det lugnt på morgonen, sedan svängde vi förbi en person vi mött som gav oss den här tiden för att komma tillbaka, men som vi misstänkte var ingen hemma så nu släpper vi honom. Efter det åt vi middag med en broder från församlingen. Jag tycker det är lite sorgligt att besöka äldre ensamstående medlemmar. Kanske för att jag själv och kyrkan i allmänhet är väldigt familjeorienterad, men det gör det kanske bara än mer sorgligt för dem som är ensamstående. Fast det finns nog de som valt att leva ensamma också, och inte alls tycker att det är negativt.

Resten av dagen spenderade vi i lägenheten. Skrev lite brev, läste, tog en tupplur (det är man inte van precis som missionär, det är huvudet på kudden halv elva till halv sju och inte en minut mer). Jag hade tyvärr en otäck dröm så det gav inte så fantastiskt mycket vila.

Jag läste i Articles of Faith (”Trosartiklarna”, som är en sammanfattning av kyrkans lära skriven av aposteln James E Talmage under tidigt 1900-tal) om kärlek till vår nästa. Jag hade blandade känslor. Jag var på en andlig topp och visste att jag kunde bli bättre och älska mina medmänniskor mera, samtidigt så vet jag av erfarenhet att den här brinnande känslan jag har inom mig just nu kommer att dämpas, och jag kommer att falla tillbaka i normalläge. Det är som ett evigt kretslopp av toppar och dalar, vad är syftet med denna eviga berg-och-dalbana?

Jag kan sitta här och läsa om kristuslik kärlek, känna den Helige Anden påverka mitt hjärta, och få en oerhört stark önskan att förändras och känna större kärlek till människor omkring mig, men det kommer alltid en stund, och den är aldrig långt borta, då jag blir irriterad på min kamrat, sårad av hur någon behandlar oss, stolt eller högmodig i stridigheter osv. Beror det på att jag ständigt ger efter för frestelser och faller för rädslor? Jag hade så stort begär efter den kärlek som Jesus och apostlarna omtalar, att jag nästan fällde tårar där jag satt och begrundade ikväll. Jag hade en innerlig bön att Herren skulle ge mig den kärlek som Han talar om. Jag bad honom att sända i min väg alla de prövningar och svårigheter som behövs för att slipa mig till den jag måste bli för att kunna bära mina kommande ansvar som far, medlem och ledare i kyrkan. Jag är svag, och alla de synder som så lätt ansätter mig och förstör min andlighet, drar ner mig från de andliga toppar jag skulle kunna uppleva. Men trots dessa kval och svårigheter vet jag vems sida jag står på och vad jag siktar mot. Ikväll önskar jag få Kristi rena kärlek starkare än livet självt.