Vi hade ännu en fantastisk zonkonferens 1Möte under en halv dag där alla missionärer i helsingfors-zonen och espoo-zonen samlas, ca 20 st mao, anteckningarna från lektioner osv finns på separat ställe.
Efter konferensen åkte vi förbi Jukka. Vi pratade med hans fru vid dörren ett tag, själv hade han kommit hem från en lång resa till Sverige för ca 10 minuter sedan så det blev ingen undervisning med honom idag. Och om två dagar far han till Australien och är inte åter förrän jul. Jag antar att han har en del att hinna med dessa två dagar, sådant som har lite högre prioritet än att prata med oss, fru, barn, hus, företag…
Knackade dörr i Kauklahti under kvällen och fick ett par bra kontakter, sedan stannade vi till hos Kari en kort stund på vägen hem.
Min kvällsbön var en kamp för flera personer idag. Och efter lång tid kände jag nåd utgjuten genom Kristus, till följd av min uppriktighet – jag bad inte för mig själv eller för min egen skull. Jag tänkte på Enos
Och jag skall berätta för er om den kamp jag hade inför Gud innan jag fick förlåtelse för mina synder. (Enos 1:2)
Enos inledde förvisso sin bön som en kamp för sig själv, men efter seger på den punkten gick han vidare till att utöva en kamp för sina bröder och till och med fiender.
Jag insåg idag vilken skillnad det är mellan tro – verklig tro – den tro som får saker att hända, och den slags ”passiva” tro jag hade då jag kom till missionen, som snarare var en acceptans av evangeliet än en aktiv eller levande, verkande tro. Det är fantastiskt hur mycket man hela tiden kan lära sig genom evangeliet, sådant som man inte kan läsa sig till utan måste uppleva och i viss mån få uppenbarat.