I kyrkan idag hade vi en lektion om ”spiralinlärning” dvs vi lär oss till synes samma saker om och om igen i kyrkan, men likt en spiral går vår förståelse lite djupare varje gång.

Efter mötet fick jag förmånen att vara med vid en prästadömsvälsignelse¹Prästadömet är Guds myndighet delegerad till människan, och alla värdiga män i kyrkan kan förlänas prästadömet. För att utföra förrättningar såsom att välsigna bröd och vatten på söndagar, döpa eller ge den Helige andens gåva krävs att man har prästadömet. En annan sak man kan göra med prästadömet är att lägga händerna på någons huvud och ge en välsignelse. Om det är för någon sjukdom smörjer lägger man först en droppe invigd olivolja på personens huvud, annars om det bara är en välsignelse till tröst och vägledning lägger man bara händerna på huvudet och uttalar det man känner inspiration till.. Det var en far som välsignade en annan far. Ord som dessa uttalades: ”Du är en god far”, ”dina barn förlåter dig för de älskar dig”, ”var inte bara en auktoritetsgestalt utan även dina barns bästa vän”, ”vi välsignar dig med kraft att åter gå och tjäna i ditt rike – din familj”. Det var en speciell upplevelse.

På kvällen började vi knacka lite dörr, men min kamrat kände sig inte riktigt på topp, så vi åkte till musikkvällen/julutsändningen²Varje år sänds ett julbudskap från kyrkans president och ett par av apostlarna, tillsammans med musik i Haaga istället. Väl där missade jag större delar av själva utsändningen, dels för att den var på finska, men främst för att jag och Ari pratade med varandra hela tiden.