Började dagen med frukost hos Aho, det gillade min kamrat! Sedan var vi hemma hos Joonas för en undervisning. Vi hade en kort gemensam studiestund i bilen innan, vi läste 1 nephi 3 på finska. Sedan undervisade vi den tredje lektionen, som handlar om den tiden efter att Jesus och apostlarna dödats, och det inte längre fanns någon på jorden som kunde leda Kristi kyrka med inspiration, lektionen fortsätter sedan med Joseph Smiths upplevelse och återställelsen av prästadömet, eller Guds myndighet på jorden.

Lektionen gick förvånansvärt bra, vi var ju osäkra på om vi ens skulle träffa Joonas igen efter förra mötet. Äldste Allen skötte nästan hela berättardelen av lektionen själv, jag var imponerad. Joonas sade att han skulle komma till kyrkan imorgon. Det är sällan de kommer även om de säger att de ska det men vi hoppas, alltid.

Efter det skulle jag med Wensel hem till Anna för en undervisning. Vi har fått två äldster till i Espoo, de bor lite öster om oss andra och har fått en del av Wensel och Wuerglers område. Black (som jag känner sedan MTC) och Colton. Vi släppte av Colton och Allen i ”West End” (Espoos rikaste stadsdel, många ambassadörer som bor där mm). Colton har lite längre tid i landet än Allen men de är ganska gröna båda två.

Så till mig och Wensel, vi var bjudna hem till ett äldre par i kyrkan som skulle vara med på undervisningen (vi får som bekant inte undervisa någon av motsatta könet ensamma, måste alltid ha en medlem med oss så att det inte ser ut som en ”dejt”). Först bjöd de oss alla tre på middag, sedan hade vi en lektion. Dels om kyskhetslagen (att inte ha sexualla förhållanden utanför äktenskap). Det är alltid svårt med medlemmar med vid undervisningar, dels fasatnar de gärna på detaljer, och det här paret började tom argumentera lite med varandra under undervisningen. Det hjälpte ju inte precis, och just när jag ställt frågan till Anna om hon hädanefter tänker leva efter kyskhetslagen hoppade en av medlemmarna in med något helt annat. Vet inte om det blev för laddat att höra mig ställa en så direkt fråga, men det är så vi gör. Vi utmanar/inbjuder människor att leva efter Guds bud, de får själva ta beslutet. Men den konfrontationen var kanske för jobbig för vår medlem.

Anna tyckte dock inte frågan var jobbig, hon svarade att hon legat vaken halva natten och funderat, för på institutet¹Institutet är en religionsundervisning som kyrkan har, det finns olika kurser men den som Anna gått på tillsammans med de andra unga vuxna i Helsingfors heter ”Evigt äktenskap” och handlar ju då naturligt om mycket sådant igår kväll (jo, hon går fortsatt där) hade de pratat lite om just sådant. Hn hade legat vaken och funderat fram och tillbaka, och kommit till beslutet att hon visst skulle döpa sig, att det bara är en fråga om när.

Hon berättade att hon var övertygad om att det var en mening med att vi träffade henne just när vi gjorde, då kände jag mig nästan tvungen att bekräfta det, för det var ingen lätt morgon då vi först träffade henne. Jag berättade för henne att den morgonen, första gången vi mötte henne, var jag och Wensel ute och knackade dörr, men jag hade svårt att bestämma mig för vilket område vi skulle jobba i. Vi var i tre olika områden under mindre än en timme, och inget av dem kändes som det rätta (det var därför jag åkte vidare till ett annat flera gånger), tills vi kom till hennes område och ganska snart träffade henne. Wensel hade glömt det här, men när jag berättade det sade han ”just det! Du sade att det inte kändes bra i det här området, att vi behövs någon annan stans” och precis så var det. Det ”brändes” liksom inte.

Resten av dagen knackade jag och Äldste Allen dörr. Vi hade en läskig upplevelse ikväll, vi var i några trappuppgångar i huset bredvid vårt, och kille med rakat huvud öppnade dörren. De hade full fest där inne, och jag berättade kort vårt ärende. ”Ja, kom ni in och dela ett BUDSKAP!” sade han, och vinkade in oss samtidigt som han gick in till sina kompisar. Jag och Äldste Allen tittade på varandra och vi visste båda två vad som gällde. För den Helige Anden har sällan talat så tydligt till mig på mission, jag är övertygad om att vi hade varit i fysisk fara om vi gått in. Vi knuffade igen dörren och gick därifrån ganska fort. Min kamrat fick en tydlig lektion i att känna ”den varnande rösten.” Jag minns när jag var en greenie med Äldste Smith i Kajaani och vi stod vid en liknande dörr, fast då var det en ung kvinna som ville dra in äldste Smith på deras fest. Kanske inte lika fysiskt farligt, men lika tydlig varnande röst.

Efter det träffade vi en engelsman som hade en utläggning om hur romarriket uppfann Kristus för att trycka ner de kristna. Jag fattade aldrig riktigt logiken i det hela, om de uppfann Kristus, hur kunde det redan finnas kristna som de ville ”trycka ner”? Oavsett så fick min greenie ännu en snabblektion där, i hur det känns när någon är stridslysten och bara vill argumentera. Han beskrev efteråt hur tydligt han hade känt hur den Helige Anden bara försvann från vår närvaro när vi pratade med den mannen.