Kändes konstigt att knacka dörr på förmiddagen på en söndag. Vi var bjudna hem till Jones på lunch, och han hade gjort en Wales-specialitet, lever. Det var intressant. Annorlunda mot de smaker jag är van, men det var gott. Vi hade ett budskap om sabbaten, och broder Jones laddade också ur med sina tankar och teorier. Det är alltid intressant att komma dit, vi får en egen undervisning samtidigt som vi ger ett budskap.

Vi kom lite senare än beräknat till kyrkan, så mötte aldrig Anna, den andra församlingen var klar med sina möten när vi kom. Fick ett meddelande från Jonas också att han inte kommer idag (SMS är smidigt, men det är allt för lätt för folk att meddela sig ur någonting, inte ens ett samtal över telefon utan bara text). Så allt som allt en ganska misslyckad dag vad gäller att ha undersökare i kyrkan. Däremot hade vi flera mindre aktiva där. Biskopen undervisade klassen ”evangeliets principer” och väckte en intressant tanke. Uppenbarelseboken lär att det var en strid i himlen, och Lucifer (djävulen) kastades ut från himlen. Kyrkan lär att alla människor på jorden var på Kristus sida i den striden (de som inte var det blev utdrivna från himlen tillsammans med Lucifer, och är de ”onda andar” som nya testamentet talar om). Biskop Tapola sade att väl här på jorden pågår den striden fortfarande, och ett av syftena med livet på jorden är att välja vem vi älskar mest – Gud eller Satan.

Efter kyrkan var vi hembjudna till en medlemsfamilj för kvällsmat, efter det hann vi bara knacka dörr i en halvtimme. Stannade till hos Hope på hemvägen men hon kunde inte prata idag, så vi drog vidare hemåt.

Imorgon skall Wensel och Wuergler undervisa Anna om tionde. Av någon anledning känner jag mig orolig för det, jag vet inte varför. Hon har varit så redo att ta emot allt annat vi pratat om så varför skulle detta inte gå lika bra? Och jag vet att rädsla inte kommer från Gud. Jag skall nog fasta imorgon precis som jag gjorde förra gången de hade undervisning med henne. Jag vill gärna känna att jag kan vara med och hjälpa på något sätt, om än bara genom mina böner och min tro.

Jag läste just igenom mina dagboksanteckningar från den 23e december när vi mötte Anna. Där står ingenting om hur förvirrade vi var ang. området, och att vi bytte ställe att knacka dörr på flera gånger innan vi slutligen fann Anna, men Wensel mindes det ju när jag nämnde det på förra undervisningen med Anna.