En så annorlunda dag. Inte heller gick den enligt planerna. Allen och Johnson flyttade våra grejer medan jag hängde med Ä Holiday och fixade lite annat (de är presidentens assistenter, och ansvariga för sånt här som flyttar osv). Medan vi var i missionskontoret ringde Wensel och bad om hjälp. Han hade dubbelbokat sig pga att Anna ändrat tiden. Jag kände mig lite irriterad, och tyckte att han kan väl bara ändra tiden igen? Men då vi lagt på kände jag mig lite skyldig, och ringde upp honom och sade att det funkar, vi hade ju trots allt inget annat än flytten planerad på hela dagen iaf.

Så vid halv sju åkte jag och Schachtsneider hem till Anna, tillsammans med Niina. De två pratade om skola osv. direkt när vi kom dit. Anna skall visst arbeta på Niinas skola lite framöver. Anna hade inga frågor, och vi kände inte att hon var redo för någon undervisning, så vi såg på kyrk-filmen Legacy tillsammans. Den handlar om kyrkans tidiga dagar, med förföljelse och flytt över slätterna ut till klippiga bergen. Hon var inte nämnvärt berörd av filmen, och frågade efteråt hur vi ser på andra religioner. Vi har pratat om det här förut, en hel del, men det känns som sagt i övrigt som att vi går i cirklar med henne nu. Samtidigt som hon säger att hon har ett vittnesbörd, dvs känner att hon fått ett svar från Gud ang. att detta är Jesus Kristus egen kyrka, pratar hon om att andra kyrkor säkert är bättre för vissa osv.

Jag försökte få in samtalet på något konstruktivt, något som berör eller kan hjälpa henne personligen, och frågade om hon läst något i Mormons bok på sistone. ”Inte sedan sist” svarade hon bara kort. Senast jag var där var svaret att hon inte läst på ”ett bra tag”. Tror hon hade kommit 13 kapitel in i boken, antar att hon tröttnade sedan. Under jul var detta allt hon kunde tänka på, och nu är intresset helt borta. Stämningen var också annorlunda. Jag upplevde det mera som att vi ”var i vägen” hemma hos henne idag.

Det svåraste med vår vardag är inte att gå upp tidigt, jobba hela dagen utan att se resultat, eller att folk ser snett på oss eller säger elaka saker eller i övrigt behandlar oss illa. det svåraste är känslorna man får för dem som intresserar sig för vårt budskap. Man bryr sig så mycket om de själar som ”fattar tag i ledstången” och ”går fram mot livets träd” (se 1 Nephi 8 och 11) och man bara önskar att man kunde ta dem i handen och dra med sig dem.