Vi hade en mycket hård dag idag. Igår kväll kom Fowler och Natress för utbyten. Jag arbetade med Ä Fowler idag och hans kommentar efteråt var ”Det var som om människorna vi mötte idag hade varit ute i kylan för länge så deras hjärtan frusit”. Det var verkligen som att knacka dörr i Kajaani, förutom att ett fåtal människor idag sade att vi kunde komma tillbaka.

På kvällen var jag ute med Natress, vi var bjudna på middag hos en medlemsfamilj. De spelade schack, men det var lite öppet deltagande, det var i princip hela deras famlij emot Natress,. Och jag var lite på bådas sidor. Vårt budskap ikväll var från Mosiahs bok 3:19

Ty den naturliga människan är en fiende till Gud och har så varit från Adams fall, och kommer att så vara i evigheters evighet, om hon inte ger efter för den Helige Andens maningar och lägger av den naturliga människan och blir en helig genom Herren Kristi försoning och blir som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på henne, alldeles som ett barn underkastar sig sin far.

Vi gick igenom versen grundligt, sedan talade vi en stund om deras eget missionsarbete som medlemmar och familj.

På kvällen när vi kommit hem lyssnade vi på Ä Ballards tal från 1,5 år sedan då han talade om att de nu höjde ribban för att få gå ut som missionär. Kraven på att man i sin ungdom ever så som kyrkan lär för att få gå ut och representera den skulle skärpas. ”Medan det är sant att du kan omvända dig från dina synder och bli förlåten, så kanske du är – eller inte är – lämpad för missionärstjänst..

Jag begrundade ett slag mig själv och min tid som missionär. Har jag varit sådan som jag räknade med att vara? Är jag idag den jag vill vara? Har jag nog med disciplin för att ändra på det? Jag önskar att jag kunde se mig själv med andra ögon, tydligare se vad jag behöver ändra på.