Vi hade zonkonferens idag, det var en fantastisk upplevelse. Det som gjorde mest intryck på mig var vittnesbördsmötet. Jag var sist ut. Jag berättade att Äldste Wooley alltid brukade spela skivan ”Consider the lilies”. Jag är inte mycket för just körmusik, men jag längtade alltid efter en viss mening i psalmen ”This is the Christ”, där de sjunger

I too can testify – this is the Christ!

Jag berättade att jag är så tacksam för allt som kyrkan givit mig, mest av allt min tro på och mitt vittnesbörd om Jesus Kristus. Jag har sett själv, i en ung 15 årig pojke i Sverige, vad evangeliet kan göra i en människas liv, vad kyrkan har att ge den som vill ta emot Kristus.

Till varje zonkonferens måste man förbereda ett kort tal, och vem som faktiskt skall hålla sitt tal presenteras inte förrän man är där (så alla måste förbereda sig). Jag blev inte kallad att tala, men Äldste Evans hade förberett sig med ungefär samma innehåll som mig, och det skriftställe våra tal cirkulerade kring var Joh 6:38

”Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig.”

En tanke som syster Doxey delade med sig av var att ”Herren förbereder människor för missionärerna, men han beskyddar också människor från oförberedda missionärer”. Hon menade alltså att om man som missionär inte har förberett sig väl genom att studera, lära sig språket samt principerna vi undervisar om, och inte har den Helige Anden med sig, då kan man inte förvänta sig att få möta de själar som väntar på Guds ljus. Varför skulle Han leda dig till dem om du inte har förmågan att dela med dig av eller leda dem till Guds ljus?

En annan tanke som gjorde intryck på mig var denna – Vår himmelske fader älskar oss visserligen oavsett vad vi gör (även om han ibland skulle önska att vi omvände oss och gjorde annorlunda), men för att få Hans förtroende behöver vi göra som han säger till oss.

To be trusted is better than to be loved