Saknaden efter Äldste Allen är påtaglig även idag. Det kändes som att vi jobbade ihop bara några veckor, men jag inser att jag haft honom lika länge som någon annan kamrat (förutom min första som var lite längre). Det känns som att han var den som tillförde stor tro till vårt arbete, jag känner mig nästan halv utan honom.

Äldste Wensel sade att han alltid var avundsjuk då han såg oss två tillsammans för vi kom alltid så bra överens.

Jag tror det här är en av de svåraste stunderna på min mission.

Vi knackade för övrigt dörr idag, hela dagen. Ingenting positivt hände.