Dagen började med finskalektion. Jag satt bredvid Äldste Colton, och vi skämtade nästan hela lektionen, skrev roliga saker i böckerna osv. Det känns som att finskalektionen och aktiviteter på den lediga dagen (vanligtvis måndagar) är de stunder jag kan släppa loss lite och få ut överskottsenergi och stress.

Efter det knackade vi dörr i ett område på vägen hem. Åt lunch, sedan knackade vi dörr längs Finnontie. Vid sju-tiden ringde Jukka och frågade efter adressen till kapellet där konferensen skulle sändas. Vi åkte också raka vägen dit med ett kort stopp på McDonalds på vägen. Det var en upplyftande konferens, och givetvis extra bra då vår vän Jukka var med.

Äldste Oaks tal rörde speciellt vid mig, han talade om Kristi andra ankomst, och sade att ”om vi är redo behöver vi inte frukta”. Han pratade vidare om att ”om jag visste att Kristus skulle komma imorgon, vad skulle jag göra idag? Vilka beteenden skulle du upphöra med, vilka förbund skulle du ingå eller hålla, vem skulle du vittna för? Om du skulle göra dem då, varför inte göra dem idag?”

Efter Äldste Oaks tal kände jag att det nog är dags att inbjuda Jukka att bli döpt, jag började fundera över ett datum som kunde vara lämpligt.

Efter det talade Äldste Christofferson om att bli ”verkligt omvänd” och att det är något vi verkligen måste vilja, annars spelar det ingen större roll hur mycket vi undervisas. Och för att få ”lagen skriven i vårt hjärta” som den forna profeten sade, måste vårt hjärta vara öppet. Han talade också om offer – i forna tider bar man alltid med sig en gåva då man kom inför Gud. I vår tid är det istället offret av ett ”brustet hjärta och en ångerfull ande” eller med andra ord vår omvändelse,  att vi ”offrar” våra synder, som Herren förväntar. Det kan vara svårt, men tänk efter – om våra offergåvor inte kostade oss någonting, vad skulle de då vara värda? Jukka sade efteråt att detta var det tal som berörde honom allra mest.