Dagen började med ett bra distriktsmöte, sedan skrev jag lite på mitt tal, lite svårare på datorn i kyrkan då det saknas rättstavning.

Efter det åkte vi hem till Kari. Huset såg öde ut så jag väntade mig att han inte skulle vara hemma, men det var han till min förvåning, och redo att ta emot oss också. Han är väldigt trevlig och entusiastisk, och vi pratade lite väl länge om allt möjligt innan vi kom till vårt budskap. Vi undervisade en stund och läste från Mormons Bok tillsammans, hade en bön och bestämde en tid i nästnästa vecka för nästa möte.

Resten av dagen knackade vi dörr inomhus, lägenhetsbyggnader, stötte på en Jehovas Vittne som släppte in oss för en stunds samtal. Jag tror att de ofta släpper in oss pga att de vet hur tråkigt det är att gå runt och knacka dörr utan att prata med någon, snarare än att de försöker omvända oss eller är intresserade av att lära av oss. De flesta av dem är goda och trevliga.

Vi fick middag hemma hos en familj i församlingen och när kvällen kom åkte vi hem till Conovers där jag kunde fortsätta på mitt tal på hans dator. Väl hemma hade jag fått ett fint brev från Äldste Allen, så nu saknar jag honom mera igen.

Under dagen hade mina tankar varit med Maria, som vi undervisade ihop med syster Doxie och Wheeler för ett par veckor sedan, och ikväll fick vi ett meddelande från systrarna att de undervisat henne igen idag.

Under kvällen funderade jag över livet efter mission, kände mig distraherad och önskade att mitt sinne kunde vara mera fokuserat på mitt uppdrag, särskilt nu under slutspurten av min mission. Herren gav mig frid i hjärtat och det kändes som om han sade till mig att sluta oroa mig för vad som kommer efter mission, en tanke som kom väldigt tydligt till mig var ”tror du jag har makt att ta hand om dig?” Jag har åter igen glömt att alla planer jag möjligtvis kan tänka ut är, är fortfarande små i förhållande till vad Herren kan bereda. Mina tankar fördes också till min ”flock”, mina vänner här i Espoo som blivit undersökare, eller snarare borde jag säga de som undersöker kyrkan och som därigenom BLIVIT mina vänner.