Åkte till kyrkan med Black & Colton på morgonen, men varken Jari eller Hope dök upp (hade bjudit in dem till de tidiga mötena). Så vi åkte hem, hade en stunds planering, kollade en comeback (no luck) och sedan fick vi lunch hemma hos medlemmar i församlingen.

Sedan åkte vi till kyrkan, hade ett möte med Aho, missionsledaren i församlingen¹Syftet med en missionsledare i församlingen är inte att vara ledare för missionärerna (vi har ju vår egen organisation med distrikts- och zonledare (jag för närvarande) och en missionspresident. Missionsledaren i församlingen ansvarar för församlingens eget missionärsarbete (det finns några i varje församling som är kallade som församlingsmissionärer) och hjälper till att samordna våra ansträngningar, så om vi behöver ha någon medlem med oss på undervisning så behöver vi inte ringa runt till 10 olika medlemmar utan missionsledaren i församlingen tar hand om det. Nu känner jag dem i den här församlingen och handplockar ofta vem jag vill ha med mig om vi har en undervisning, och pratar direkt med den personen, men missionsledaren kan/ska hjälpa till med det om det behövs. Något som Aho gör väldigt bra är att fylla vår middagslista, vi har många middagar hemma hos medlemmar varje vecka.

Åter igen blev jag sömnig under sakramentsmötet ²Gudstjänsten, det är värre nu när vi har eftermiddagsskiftet i kapellet. Vet inte om det är för att kroppen är mera sömnig på kvällen eller om det är för att rummet är syrefattigt när det redan använts av första Espoo-församlingen i 3 timmar.

Efter kyrkan ringde vår kontakt i Masala och sade att hon inte kunde ikväll vid 18, men om vi kom efter 19 så gick det bra. Det gjorde vi. Jag hade väntat mig att det skulle vara ett ”här är er bok, hejdå” möte men det var det inte. Hon hade bjudit in två vänner, och hon bad oss komma in, svara på lite frågor och berätta mer. I början väntade jag mig en lite stridslysten atmosfär (brukar vara det när någon ”bjudit in” sina andra religiösa vänner, ”hash it out” typ. Men de var väldigt trevliga och genuint intresserade, vi hade ett bra samtal. I slutet uppmanade jag dem rakt på sak att undersöka Mormons Bok och be Gud och fråga Honom om saken. De var inte riktigt redo att göra det, men skulle fundera lite sade de. De känner dessutom en medlem i församlingen så de glömmer nog inte bort.