”Inte riktigt dags än”

På morgonen var vi så hemma hos Kari (efter att ha tittat in igår på fel dag). Han hade läst i Mormons Bok, och han hade tankar och frågor om det. Vi pratade en stund om det, och resten av undervisningen gick också bra.

Efter det var planen att åka till Kirkkonummi, men jag kände att det inte riktigt var dags, utan ville stanna till i Kivenlahti på vägen ut, visste inte varför. Vi hade dock inte mer än hunnit parkera bilen då kvinnan som vi nyligen undervisade (hon som hade Jehovas Vittnen-vänner hemma med vid undervisningen) kom utskyndande från Kotipizza och ropade på oss och sade ”Jaha, ni kommer idag ja, följ med upp då”. Vi hade ingen plan att besöka henne, men det kunde vi väl göra då. Så vi följde med henne upp och undervisade första diskussionen, utan inlägg eller avbrott i form av Jehovas Vittnen- läror. Diskussionen gick bättre än sist men jag tror inte vi kommer att besöka henne igen. Men jag antar att jag kände mig inspirerad att stanna där pga att hon var där och ville träffa oss.

Efter det knackade vi dörr i Kirkkonummi en stund, utan framgång. Vi träffade dock en vänlig kvinna som studerat vid BYU (kyrkans universitet i Provo, Utah). Vi åt middag med medlemmar där ute, sedan tillbaka in till stan. Vi hade strax ett besök planerat hos Virtanen så vi knackade dörr i det området en stund. Vi stötte på Meri, en vänlig kvinna som var intresserad att veta mer men hade inte tid just nu.

Besöket hos Virtanen var positivt. Deras familj stod inför betydande förändringar (inte i negativ bemärkelse). Jag kan se att den sista tidens besök hos honom har hjälp till att förbereda honom för detta och hans tro har fortsatt växa stadigt. Han bad om en prästadömsvälsignelse innan vi gick, den var en förmån att få ge och uppleva.