Vi började dagen med att knacka dörr i Nöykkiö, sedan undervisade vi Janna tillsammans med Mirja från församlingen. Undervisningen gick sådär, och vi besöker henne nog inte igen.

Vi hade lite grillning hemma hos Äldste S och Äldste Folley sedan åkte vi till kapellet i Marjaniemi (Helsingfors) för att träffa och lyssna till Äldste Uchtdorf. När han kom ställde han först upp oss på rad och skakade hand med oss var och en. Sedan började vi mötet som vanligt med sång och bön, sedan talade han till oss.

Jag tror aldrig jag har känt mig så kärleksfullt tillrättavisad någon gång i mitt liv. Första halvan av hans tal kändes bara stärkande och uppbyggande, men sedan kom han in på planering av vår tid, att ständigt arbeta effektivt mm. Han läste från L&F 60:13

Se, de har sänts ut för att predika mitt evangelium i de ogudaktigas församlingar. Därför ger jag dem en befallning som lyder: Du skall inte slösa bort din tid, inte heller skall du gräva ner din talent så att den inte blir känd.

Som en blixt från klar himmel slogs jag med skuldkänslor, jag kände mig så skyldig. Jag tänker tillbaka på alla gånger i Jakobstad då vi slösat tid, de gånger i Espoo då det hänt, de är färre, men det har ändå hänt. Mest tänker jag nog på att vi gått in redan vid 8 många kvällar (för att vi inte kan finna något meningsfullt att göra när ingen är ute i mörker och kyla och det är för sent att knacka på hos folk, men ändå). Jag kände att hela min mission snart har passerat och jag känner inte att jag har gett 100% hela tiden. Han sade upprepade gånger ”Work your heels off, so that you never have to look back with regret on a single minute of your mission” (på svenska ”arbeta så hårt att du aldrig behöver vara ångerfull då du ser tillbaka på din mission”).

Jag ser tillbaka med ett visst mått av ånger redan nu, och där satt jag, första bänkraden, med tårar i ögonen och baddande med näsduken stor del av tiden. Han sade visserligen också flera gånger ”oroa er inte för dåtiden, lämna den och planera för framtiden” och det är ju den underbara kärnan i Kristi evangelium, att det FINNS utrymme för förändring och förbättring, och ett stort incitament. Det fick dock inte mina tårar att sluta rinna. Dessutom hade jag avslutningsbönen på mötet, och jag kan lova att den kom rakt från hjärtat.