Dagen började med ”mission council” (rådsmöte med alla zonledare och missionspresidenten). I slutet av mötet diskuterade vi en av svårigheterna vi har här i Finland, att så få människor ens vill tala med oss. Jag delade min tanke att då jag kom hit till Finland trodde jag först att jag sänts hit pga min förmåga att hålla hjärtat utanför arbetet. Senare insåg jag att det var tvärt om – jag hade kallats hit för att lära mig älska mina medmänniskor och faktiskt involvera hjärtat i arbetet. I slutet av mötet hade vi ett väldigt fint vittnesbördsmöte, den Helige Anden var så stark.

Efter mötet knackade vi dörr i Saunalahti. Vi mötte bl a en kvinna i vår ålder (Heidi) som vi hade ett bra samtal med. Vi bytte telefonnummer, och sade att vi skulle komma igen i nästa vecka. Då skall vi prata mera om Mormons bok, och ge henne en sådan. Det kändes jättebra när vi gick därifrån. Efter ca 10 minuter fick vi ett textmeddelande från henne ”Jag har läst om er profet, jag är egentligen inte intresserad, kom inte igen”. Tråkigt. Jag hade verkligen känt mig vägledd och inspirerad då vi samtalade, jag sade saker som inte ligger i banken av ”standardsaker att ta upp” och jag uttryckte mig på sätt som jag inte brukar. Äldste Eyring har sagt att ”Jag vet när den Helige Anden vägleder mig i min undervisning, för JAG lär mig någonting av det jag säger”. Så hade jag upplevt det. Det kanske hade något att göra med Esi, kvinnan som vi undervisade igår. Hon råkade nämligen vara på besök hos Heidi just idag. Vad är oddsen att de båda känner oss, och att vi råkar stöta på dem inom 2 dagar…

Vi fortsatte knacka dörr under kvällen, men inget mera intressant hände. När det blev för sent för att knacka dörr kontaktade vi i vårt eget område en stund. Stötte på en man som var talhandikappad, han satt i rullstol och hade en slags dator varpå han kunde skriva det han ville säga, och så uttalade datorn det.