Vi började dagen med att åka till distriktsmöte i kyrkan. Innan mötet skrev jag lite på mitt tal. Efter det åkte vi till Masala, och gissa vem den första personen vi såg där var om inte Katja. Hon, barnvagnen och en vän. För några dagar sedan, och varje kväll sedan dess, bad jag som bekant för att Katjas situation kunde lösas så att hon kan få möjlighet att undersöka kyrkan och Mormons Bok. Det första hon berättade idag var att hon sagt till sin man att hon vill skiljas.. vi får se vad som händer. Lite senare stötte vi på Katja igen, hon hade ett par frågor om buden (bland annat kyskhetslagen) som vi besvarade och hon förstod. Det är häftigt när människor som henne kommer till oss, två unga missionärer, och frågar saker om ”hur Gud vill att man skall leva” helt utan att de har ett vittnesbörd om kyrkan eller vårt budskap ser de ändå till oss för vägledning i moraliska frågor. Kanske för att samhället i övrigt ger så sparsamt med inspiration eller vägledning till ett ”rätt” liv.

På vägen hem stannade vi i Sundsberg för att titta till den andra Katja (eller Kadja som jag tror att hon heter), hon som är här som utbytesstudent. Kvinnan i familjen där hon bor sade att hon inte är intresserad av att prata med oss, men vi kände oss inte riktigt färdiga i området så vi knackade dörr längs gatan, och rätt vad det var så kom Kadja, hon stannade och vi pratade en lång stund. Hon hade varit och badat. Vi erbjöd att systermissionärerna kunde komma och hälsa på henne och det ville hon gärna, så på fredag skall de dit.

Vi åkte hem, tog en liten lunch, sedan knackade vi dörr i Nöykkiö. Vi fick middag hemma hos en medlemsfamilj och delade med oss av ett budskap från Jakobs bok (MB) 5:17 (Nephis bror Jakob undervisar om liknelsen om vingården) under samtalet var jag imponerad av hur mycket äldsta dottern (7 år) förstod om evangeliets första principer.

På kvällen hade vi en aktivitet med ungdomarna i församlingen, fotboll (istället för engelska-undervisning).

Att följa den Helige Anden och Guds bud och vilja är det enda som ger varaktig frid och lycka i detta liv, det var det jag vittnade om för Katja idag, och jag kände Anden starkt.