Idag delade vi på oss och arbetade med Folley & McGary. Under morgonen skrev jag på talet jag skall ha i kyrkan på söndag (använde datorn i kyrkan) och sedan åkte jag och McGary till Masala för att knacka dörr i regnet. Det var inte så givande, och efter det fortsatte vi till Kirkkonummi. Kolla en bra ”comeback” vi fick i onsdags men inte hemma så vi tog vår tillflykt till lägenhetsbyggnader för det var rätt kallt ute i regnet trots högsommar.

Jag kände att vi ännu inte hade hittat rätt, jag hade den där känslan av att det finns något vi behöver göra, någonstans vi behöver vara, och än har vi inte hittat det. Funderade på om vi behövde senarelägga lunchen för att hinna hitta och uträtta det vi skulle här, och just då ringde Folley och sade att han fått en middagsbjudning för oss alla fyra kl 16. Det var bra, då har vi en och en halv timme ytterligare på oss tänkte jag. Vi tittade in kort på McDonalds, sedan åkte vi en väg där jag inte varit tidigare. Vi fann några radhus där garanterat ingen missionär varit och knackat på sedan länge, så vi satte igång. Vi fann en svenskspråkig familj där, och den där glädjefyllda känslan av ”här är de!” infann sig, jag visste att det var detta vi hade att uträtta i Kirkkonummi idag. Pga det var min hälsning vid dörren naturligtvis extra glad. Han släppte in oss, vi satte oss ned och började samtala. Hans fru stannade en liten stund också, hon var mycket trevlig, men hon behövde avvika efter en stund. Så vi var ensamma med honom (Mats) och barnen, vi fortsatte vår ”första diskussion” och bortsett från att det var lite knepigt att få honom att ta emot och lova att läsa lite från Mormons Bok så gick samtalet mycket bra. Tyvärr ska de bort och vi kan inte komma tillbaka och följa upp på läsningen förrän i slutet av juli.

Under morgonen (jag minns inte exakt när) satte jag och McGary ett mål för dagen, vi sade att ”vi skall få till en undervisning (första diskussion) idag innan middagen” och efter den tidpunkten då vi hade satt ett tydligt mål kände vi båda en klar skillnad, det var som att vi var mer medvetna i vårt arbete och det kändes som att Herrens Ande arbetade med oss mer. Eller rättare sagt att VI arbetade med HONOM, Han är ju alltid där… det är ju vi människor som kan befinna oss nära eller långt ifrån Honom.

Sedan åkte vi till middagen, där var även Conovers och Black & Guerts, så det var en riktigt stor middagsbjudning. Under middagen fick vi ett samtal från en mindre aktiv medlem i församlingen som var alkoholpåverkad, han var inte alls trevlig, tyckte att vi skulle komma och hälsa på honom och när jag sade att det inte passade ikväll blev han upprörd och lade på.

Under kvällen var jag ute med Folley och vi diskuterade en del medan vi knackade dörr, pratade om livet som missionär, att det snart är färdigt för vår del mm.

Innan jag somnade reflekterade jag över att jag är den äldsta missionären i distriktet nu, och att jag känner mig som ”jämlik” med vissa av dem, och mera som en ”övervakare” eller nästan som en ”förälder” för andra lite grönare förmågor. Det där med att vara grön eller inte har dessutom inte så mycket med själva åldern att göra, vissa missionärer kommer ut på fältet helt redo och taggade (som Äldste Allen) och andra har inte en susning om vad de egentligen är här för.