Idag hade vi ”mission council” (sv. ”missionsråd”) där alla zonledare (utan kamrat, dessa går ut på split och jobbar under mötet) träffas med missionspresidenten, hans fru och assistenterna, samt ett systermissionärspar.
Systrarna berättade att det bland systrarna i missionen finns en tendens att försöka lösa problem genom att ”gå runt dem”, genom att tala med andra istället för med individen det berör. Jag tar inte upp det för att sätta systrarna, eller någon enda av dem, i dålig dager. Jag har alltid haft den största respekt för systermissionärer, de tillför till missionen både en mognad och omtanke som äldsterna (dvs killarna, som ju i regel dessutom är yngre) ofta saknar. Men jag vill ta upp det eftersom problemet inte är isolerat till systrarna i misisonen, eller ens personer som är på mission. Det är allt för vanligt i alla sammanhang. Syster Hoyt sade som inlägg i den debatten att de haft en regel i sin familj att man inte FÅR tala kring ett problem med någon annan än den individ det berör.
Vi fick ett budskap från Äldste Ballard (en av apostlarna idag) ang. uppgiften som zonledare, han fäste stor vikt vid vår uppgift att hjälpa missionärerna i vår zon att vara säkra, säkra på sig själva och säkra på det de undervisar. Lite senare samtalade vi om sätt varpå vi kan stärka våra missionärer och spendera vår tid på utbyten på bästa sätt (då vi delar på oss och får tid med andra missionärer en halv dag eller så). Ta tillfället i akt att dela något från dina morgonstudier, någon upplevelse som gjort stort intryck på dig… Lär dem att undervisa varandra om evangeliet spontant, varje dag.
Vi pratade också en hel del om morgonstudierna, det är ett populärt citat att timmarna mellan halv sju och tio ”will make or break your mission” (att de helt avgör om mission blir en fantastisk upplevelse eller inte). För mig är studietiden på morgonen ovärderlig, och har varit ända sedan jag blev medlem i kyrkan och började läsa seminariet på morgnarna innan skolan (gymnasiet). En av assistenterna, Fowler, läste från L&F 11:21
Sök inte efter att förkunna mitt ord utan sök först efter att få mitt ord, och sedan skall din tunga lossas. Därefter skall du, om du önskar det, få min Ande och mitt ord, ja, Guds kraft till att övertyga människorna.
Det påminde mig om hur viktigt det är att ”erhålla ordet” på nytt varje morgon, att det inte är något vi gör en gång och så är det gjort utan liksom frukosten behöver ätas igen och igen varje ny dag.
Vi talade också om vikten av att ledare upprätthåller en positiv attityd, se bara på kyrkans president Gordon B Hinckley, positivare man finns nog inte, trots alla problem han ser i världen och allt han har att hantera.
Äldste Ballard sade förresten också att ”om du inte älskar folket, och inte älskar språket, kommer du ha en bedrövlig tid som missionär”. Vad helst människor i världen säger till oss borde inte ändra vår attityd gentemot dem, det borde inte minska vår kärlek till dem.
Efter missionsrådet åkte vi till Maria (kvinnan från Karibien som vi mötte nyligen). Hon hade läst lite i Mormons bok, hon förundrades över att den , och kyrkan, funnits sedan 1830 och att hon trots det inte hört om den tidigare. Nu när hon pratat lite om kyrkan med bekanta kom det fram att hennes syster träffat missionärerna för en tid sedan, men inte trodde på deras budskap. Maria vill dock undersöka saken själv, och be om det.
Hon hade ett litet problem med versen i uppenbarelseboken 22:19 som säger
Och om någon tager bort något från de ord som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok.
Jag förklarade att ”denna profetias bok” syftar på Johannes egen bok, uppenbarelseboken, inte bibeln som helhet. Bibeln sammanställd i den form vi har den idag fanns inte då Johannes skrev ned sin uppenbarelse så han kan omöjligt syfta på att ”bibeln är ett paket av skrifter vartill ingenting får tilläggas”, och inte heller är Johannes uppenbarelse den kronologiskt senast skrivna boken i Nya testamentet OM föreg. hade varit sant. Vi läste även lite från 2 Nephi 29 där Nephi profeterar just om många så kallade Kristnas reaktion på Mormons boks spridning världen över (2 Nephi 29:3-4)
Och eftersom mina ord skall tränga fram — skall många av icke-judarna säga: En bibel! En bibel! Vi har en bibel och det kan inte finnas någon mer bibel.
Men så säger Herren Gud: O dårar, de skall ha en bibel, och den skall gå ut från judarna, mitt gamla förbundsfolk. Och hur tackar de judarna för den bibel som de får från dem? Ja, vad menar icke-judarna? Kommer de ihåg judarnas mödor och arbete och smärta och deras flit i att inför mig frambringa frälsning åt icke-judarna?
och vidare i vers 7-8:
Vet ni inte att det finns fler nationer än en? Vet ni inte att jag, Herren er Gud, har skapat alla människor och att jag kommer ihåg dem som finns på havets öar, och att jag härskar i himlarna ovan och på jorden nedan, och att jag för fram mitt ord till människobarnen, ja, till alla jordens nationer?
Varför knotar ni över att ni skall få mera av mitt ord? Vet ni inte att två nationers vittnesbörd är för er ett bevis på att jag är Gud och att jag kommer ihåg den ena nationen lika väl som den andra? Därför talar jag samma ord till den ena nationen som till den andra. Och när de två nationerna kommer samman skall även de två nationernas vittnesbörd komma samman.
Det var kul och annorlunda att få undervisa på engelska. Tyvärr åker Maria tillbaka hem om 2 veckor, men vi skall träffa henne igen innan dess.