Vi åkte till Lohja på morgonen, stannade till för att kolla några ”comebacks” i Siunteå. Fick tyvärr stryka en av dem idag. Kvinnan var intresserad men inte mannen, och då ville hon inte. Vi fortsatte hem till Blair, fick middag hos dem, och hade ett andligt budskap. De sista två dagarna har jag studerat början av Mormons Bok och det kom väl till pass som ett andligt budskap. Efter maten gick vi ut för att knacka dörr i området tillsammans med syster Blair. Vi var ute i tre timmar och undervisade iofs två personer (hennes vänner), men resten av tiden gick vi mest runt på de små skogsvägarna.

Vi fortsatte att knacka dörr utan henne inne i Lohja på kvällen, stannade till hos Marjatta också, och kunde konstatera att hon inte är intresserad längre.

Under kvällen tänkte jag mycket på hur jag under min mission lärt mig att lyssna till den Helige Andens röst, och följa den. Det första lite mer än det andra, men ändå. Jag tänkte också över detta med vittnesbörd. Jag tror att vårt vittnesbörd alltid lyser igenom, på gott och ont, och jag tror inte man kan fejka det.

Om jag berättar för någon att Gud många gånger har svarat mig när jag bett till honom, så tror jag att det lyser igenom att jag talar sanning, och det blir lättare för folk att tro på det. Om en missionär bara studerat i ”Missionary Guide” och lärt sig att ”man skall säga” att ”Jag vet att om du ber då svarar Gud” utan att ha någon riktig egen erfarenhet, så blir undervisningen inte lika effektiv.