Vi hade en distriktsaktivitet planerad under morgonen (ledig dag/förberedelsedag idag) – vi skulle se på filmen ”Other side of heaven” tillsammans med de andra missionärerna i kapellet. Eftersom jag verkligen ville studera skrifterna på morgonen hade jag ställt klockan på fem. Jag vaknade några minuter efter fem pga kramp i vaderna, vilket visade sig vara en välsignelse, för jag hade aldrig slagit till alarmet, bara ändrat tiden. På det här sättet kom jag ändå upp i tid och fick min stund med Herren. Filmen gav mig många tankar, en hel del känslor kring eller inför avsked, inte helt otippat.

När vi var på biblioteket för att skicka epost hem hade jag fått brev från Äldste Allens föräldrar. De tackade mig för allt jag gjort för att ge deras son en sådan fin start på mission. Jag skrev tillbaka och beskrev hur nöjet var helt på min sida. Det kändes som att jag skulle gråta när jag läste deras brev, båda pga att jag saknar honom, och pga glädjen över vår tid tillsammans, och hur mycket den uppenbarligen gav även honom.

Vi fick middag hemma hos biskopen ikväll, och jag hade ett budskap från ett ämne som jag studerat under veckan – Nephis syn som finns nedtecknad i Mormons bok, i 1 Nephi kapitel 11-14.

Och det hände sig att jag såg och fick se den stora staden Jerusalem och likaså andra städer. Och jag såg staden Nasaret, och i staden Nasaret såg jag en jungfru, och hon var enastående vacker och vit.

Och det hände sig att jag såg himlarna öppna. Och en ängel kom ned och ställde sig framför mig, och han sade till mig: Nephi, vad ser du?

Och jag sade till honom: En jungfru, vackrare och skönare än alla andra jungfrur.

Och han sade till mig: Förstår du Guds nedlåtelse?

Och jag sade till honom: Jag vet att han älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder.

Verserna 13-17 i kapitel 11 som jag citerade ovan är väldigt lärorika – vi behöver inte ha alla svar, inte som människor, inte som medlemmar i kyrkan och inte som missionärer. Om vi får en fråga som vi inte kan besvara så är det helt ok. Vi kan välja att fokusera på det som vi faktiskt vet. Liksom Nephi vet jag att Gud älskar sina barn, och det är ett bra ankare att ha när man ställs inför situationer eller frågeställningar som man inte kan lösa.

Efter det gick vi för att knacka dörr en stund, men min greenie var väldigt trött så jag gav med mig och vi åkte hem. Jag passade då på att städa badrummet, och när jag var färdig med det fann jag min kamrat sovandes vid sitt skrivbord, med dagboken öppen och pennan i handen.