Vi studerade på morgonen, sedan hade vi distriktsmöte. Vi delade flera andliga tankar, en av systermissionärerna berätta om en specifik händelse då hon upplevde att hon fick ”tungomålsgåvan” dvs. en tidpunkt på hennes mission då språket lossnade, när hon började tala finska obehindrat.

Jag och min kamrat åkte till Kirkkonummi för att knacka dörr. Vi undervisade en ung man, sedan åkte vi till Mats (som jag och McGary först träffade då vi var här ute). Vi undervisade honom också, däremot var han inte intresserad av att ta reda på om Mormons bok var sann.

Efter det fick jag en sådan där känsla att vi behöver besöka Pihlmans, så vi åkte dit. Han var hemma och vi pratade en stund, men han var inte redo eller intresserad att lära sig mera just nu. Kanske hans fru är, men hon var inte hemma.

Vi fick middag hemma hos en familj i församlingen, och vårt andliga budskap var att undervisa en första diskussion som om de vore någon vi just mött. Jag försöker pressa min kamrat till att ta större ansvar för undervisningen också så han lär sig.

Sist men inte minst hade vi spelkväll i kapellet med ungdomarna, den bestod som vanligt av fotboll på gräsplanen bakom kapellet. Trots en bra dag kände jag mig så ledsen och näst intill bedrövad ikväll, ledsen över att mitt liv kommer att ändras så radikalt inom några veckor.