Vi började dagen med veckans planeringsmöte, sedan åkte vi till Latokaski för att knacka dörr. Vi var bjudna till Conovers på lunch vid 14-tiden och fram till dess hände inget spännande (förutom att det flög många flygplan över oss på till synes låg höjd). Jag har möte med stavspresidentskapet ikväll och skall avlägga en liten rapport om vår zons arbete så jag skrev lite på den.

Då vi åkte till nämnda möte lyssnade vi på de första talen från senaste generalkonferensen, jag är mycket tacksam för kyrkans konferenser och alla inspirerande tal vi kan ta del av där. Jag minns att när vi lyssnade till konferensen live i Haaga-kapellet för några månader sedan hade jag en brinnande önskan att bli bättre, godare, helt enkelt en önskan att omvända mig. Samma känsla kom till mig nu när jag åter hörde på talen.

Vi diskuterade också i bilen hur vi båda märkt att den Helige Anden utgjutes över oss i mindre mått så fort vi gör någon liten gärning av olydnad, om vi tar lätt på att hålla missionärsreglerna, så som tidsschemat osv. Det är som att Herren ger oss allt endast då vi ger Honom allt. Jag upplever också att i ju högre grad vi har den Helige Anden med oss, desto mindre krävs för att stöta bort Honom. Lite som att det vore ett kärleksförhållande mellan mig och den Helige Anden, som att Han har känslor liksom vår Himmelske Fader har känslor, och kan bli stött eller besviken på mig. Och ju mera Han har ”investerat” i mig, desto mindre krävs för att han skall ”dra sig ur”. En annan liknelse jag tänkte på – jag är som en planet i omlopp kring Solen/Ljuset/Sanningen, ibland dras jag inåt, närmare ljusets källa, ibland flyttar jag mig längre bort.

Vi hade mötet med stavspresidenten, sedan skjutsade vi hem zonledaren för Helsinki nord/ost (som också var med på mötet) och hans kamrat, sedan hem till Nöykkiö för att avsluta dagen med lite arbete. Vi träffade Dana men det var lite för sent för dem så får bli en annan gång.