Vi lämnade in bilen på service på morgonen och var därför på exchanges med de andra missionärerna i Espoo. Vi mötte bl a en smart hund, för när McGary sade åt honom att plocka upp sitt koppel (på engelska) så gjorde hunden det! Under dagen hade jag ett allvarligt samtal med en av missionärerna i distriktet. Han berättade om några saker som varit till börda och besvär för honom under hans mission, och jag kunde konstatera att vi delar vissa saker.

Han berättade också något som högg mig i hjärtat mer än något annat – hur han inte riktigt kunde älska sin familj innan mission. Han trodde det berodde på sin egen synd, och jag tänkte på Moroni 10:22:

”Och om ni inte har något hopp måste ni förtvivla, och förtvivlan kommer av ondska.”

Jag tänkte på mina relationer till min egen familj. Jag skulle aldrig kunna påstå att jag inte älskar eller älskade dem, men det fanns tider då det var svårt att känna äkta kärlek, kanske det var pga mina synder. På det yttre levde jag efter Guds bud, men inuti hade jag ett hårt hjärta. Jag hoppas att saker och ting har förändrats. Det är annorlunda nu, tack vare mitt mörka kalla vinterland!