Lördag – hoppfulla inför en helg gick vi ut och fortsatte vårt skriftande. Folk jobbar ju i veckorna, men lördagar kan man träffa riktigt många även under förmiddagen. Vi träffade också ganska många idag, men utan större framgång. Vi hade dock roligt tillsammans under de 8 timmar vi knackade dörr idag. För att få tiden att gå lite snabbare då vi gick från dörr till dörr utan att ha någon att prata med hade jag med mig ett kort med viktiga skriftställen från Mormons Bok. Vi förhörde varandra lite mellan dörrarna.

När vi kom hem var det dags för ett parti schack igen, och missionens berömda delikatess. Vad det är? Tja, man skulle kunna kalla det gröt. Men den enda gemensamma ingrediensen är egentligen havregryn. Det innehåller mycket socker, fett och kakao (och en del havregryn). Och det skall ätas med glass. Det är helt enkelt en massa kalorier och kakao. Gör underverk efter en tung dags dörrknackande. Vad kallas det? I receptboken står det ”Oatmeal haystacks” men alla kallar det för… något annat.

Medan vi spelade schack lyssnade vi på Truman G Madsens kasettband om Joseph Smiths liv och lärdomar. Broder Madsen är professor vid BYU och föreläser en del om Joseph Smith, om sådant ur hans liv som inte är så välkänt, och om sådant i hans undervisning som kanske inte är grundläggande i kyrkans lära, men som vissa tycker är intressant att djupdyka i ändå. Hans föreläsningar finns alltså även på band så att man kan lyssna till dem, och det gjorde vi.

Broder Madsen lyfte fram en intressant sak från Joseph Smiths lärdomar, men för den som inte vet så mycket om kyrkans lära rekommenderar jag lite kort bakgrund först.¹När vi som missionärer undervisar om frälsningsplanen berättar vi att innan jorden skapades – när vi alla bodde hos Gud – hade Fadern en plan för oss, för hur alla hans barn kunde bli mer lika honom genom att komma till en jord, få en kropp och genom egen erfarenhet lära sig skilja mellan gott och ont. Planen innebar att vi skulle göra många fel, synda och därigenom bli orena eller ovärdiga att återvända till Guds närhet efter vårt liv på jorden. Därför krävdes en frälsare. Jesus Kristus, som innan jordens skapelse kallades för Jehova, erbjöd sig att vara den frälsaren.

Satan ansåg att Guds plan hade brister – endast de som valde att ta emot Kristus som sin frälsare skulle bli renade från sina synder och värdiga att återvända hem till Gud. Satan, eller Lucifer som han då kallades, sade att han kunde ordna så att alla Guds barn villkorslöst skulle komma tillbaka, men för att göra det krävde han hela Faderns makt, och även att äran efteråt skulle gå till honom själv och inte Fadern.

Kristus däremot sade ”Fader, jag skall följa din plan, utföra din vilja och äran förblir din för evigt.” Fadern beslöt att hålla fast vid sin egen plan, och förkasta Lucifers förslag (Se Moses bok 4 eller Abrahams bok 3:23-28, båda i Den kostbara pärlan). Lucifer blev arg, det uppstod en strid i himlen (Se Uppenbarelseboken 12, Nya testamentet) och tillsammans med alla dem som följde honom drevs Lucifer bort från himlen, eller från Guds boning. Så blev han Satan, förvisad att leva i den här världen utan en kropp, och fast besluten att fördärva varje själ som föds hit, eftersom de valde att följa Guds plan istället för hans.

Skrifterna lär oss att det finns eviga lagar som Gud inte styr över (se ex. Alma 42, särskilt verserna 13, 22 och 25) men som Han känner till, följer och använder sig av. En kärleksfull Fader skulle till exempel inte välja att offra sin Son, Kristus, med allt vad försoningen i Getsemane innehöll, såvida det inte var absolut nödvändigt (nödvändigt för att köpa alla andra fria).

Truman Madsens poäng, eller rättare sagt Joseph Smiths undervisning var:

En av de eviga lagarna säger att det inte går att tvinga fram andlig utveckling eller framsteg, den måste sökas. För att citera Truman Madsen ordagrant ”there can be no progression by force.” Friheten att tro och att välja är grundläggande.

Vad Satan än hade i kikaren (förutom att få Guds hela makt) när han lade fram sitt alternativ till ”frälsningsplan” så är en sak säker – för att garantera att alla Guds barn skulle återvända var han tvungen att använda tvång. Han skulle inte ha lämnat utrymme för någon fri vilja, ingen handling med konsekvens. Och utan fri vilja finns alltså ingen utveckling. Om vi skulle ha följt Satans plan så skulle vi rent teoretiskt ha kommit ner till jorden, detaljstyrts av honom genom hela dödligheten, och återvänt till Gud utan att ha förändrats eller utvecklats det allra minsta. Det skulle ju ha upphävt Guds hela avsikt med planen. När vi sedan skulle ha uppstått, alltså vår ande för alltid ha förenats med kroppen, en odödlig och förhärligad kropp, kunde vi aldrig ha gjort resan genom dödligheten igen, och aldrig i evighet fått den chans att bli mer lik Gud och Kristus som dödligheten utgör.